Paris, III arr. 1.VI.2017 eller To. i Pingstnovenan | |
Ärade och käre Stephan, Ett nöge. Och tack för « blommorna ». |
Nu till din undran. Jag citerar, för läsarnes (utom dig) uppbyggelse :
« varför kan man intet som geocentriker anta att jorden roterar kring sin egen axel (även i högre hastighet än den du föreslår i artiklarna om söndagsbokstaven) ? Jag frågar av ren okunnighet och i egenskap av agnostiker (mer eller mindre) när det gäller frågorna om solsystemets uppbyggnad och de interstellära avstånden. »
Afsides, till dem som undra hvilken artikel och hvilken hastighet jag talar om :
Creation vs. Evolution : What was the Sunday Letter for the Year of Creation? PartV
http://creavsevolu.blogspot.com/2017/05/what-was-sunday-letter-for-year-of.html
Postulatet är att skapelseåret var söndagsbokstaf B, eftersom fredagen menniskan skapades var en 25. mars, liksom Långfredagen. I år är det A, efter ett skottår CB.
Desideratum är att detta skall funka med St. Hieronymus’ chronologie, nämligen skapelseåret som 5199 f. Chr. Jag fick intet ihop det vare sig med Juliansk eller Gregoriansk calender, intet heller om jag från den sednare tog bort ytterligare skottdagar, en på 3200 år.
Men om alla år upp till Syndafloden (2957 f. Chr.) hade 364 dagar, och året sedan fick en variation af söndagsbokstäfver, är det i stället tillbaka till Syndaflodens år jag bör räkna, då funkar det. Och om nu rymdens himlakroppar fortsatt i samma takt som innan, är det jorden som fått en viss rotation, motsatt riktning, görande dagarne ngt kortare, c:a fem minuter. Och ngt fler per år. Detta var hvad han talade om.
Afsides-anmärkningen öfver.
Jo, man kan antaga att det vore möjligt att jorden roterade kring sin egen axel, och att detta i stort sedt ensamt vore anledningen till natt och dag. Man kan också antaga att hela universum krymper till halfva längden hvarje dimension och att alla krafter anpassa sig, så att inget afslöjar detta. Man kan vara radical skeptiker, det är intet jag.
Jag antar helt fräckt att universum var lika stort alla dimensioner igår som idag, att ljuset gick (i stort sedt) lika snabbt, att verkligheten är stabil och ganska genomskinlig.
Med andra ord, innan jag antar att ngt är annorlunda än det ser ut som, vill jag ha en anledning.
En anleding att antaga en rotation som förskjuter dagens längd med c:a fem minuter nedåt och dagarnes antal per år till 365,2425 och ngt mindre ändå är t ex Henochs bok, som sade att himlakropparne skulle fortsätta till nya himlar och ny jord med ett år på 364 dagar, och då måste (om boken är af Henoch i denna passus) det vara jorden som står för skillnaden.
En annan anledning är söndagsbokstäfverna, som antyder att med St. Hieronymus chronologie (läst hvarje Jul i romerska kyrkan) bättre fungera med menniskan skapad en fredag 25. mars om alla år sedan dess fram till Floden också hade söndagsbokstaf B.
Annars skulle jag intet ha kommit in på ens en långsam rotation.
Hvilka anledningar finnas då att tro på en snabbare ?
1. Gud skulle like gerna kunna snurra jorden kring sig sjelf som universum kring jorden, som Seneca påpekade.
Jo, men en Gud som snurrar universum kring jorden är hela universums Gud.
En gud som bara snurrar jorden kring sig sjelf skulle kunna vara enbart jordens gud.
En Gud som snurrar universum kring jorden har satt oss så att vi se universum som Han skapade det.
En gud som bara snurrar jorden kring sig sjelf skulle snarare vara en smula snillrik, ngt ironisk mot naivitet, och uppmuntrande gentemot snillrik skepsis – der den fins.
Det är skillnaden i stort sedt mellan Abrahams, Isaaks och Jakobs Gud gentemot deras grannars käre Enki.
2. Mycket tyder physiskt på att jorden snurrar, från Coriolis till geostationära satelliter.
Jo, men allt detta kan också fixas om Gud snurrar ethern kring jorden ett hvarf per stellär dag.
Då kräfs också en physik der vectorer och ljus båda äro relativa till ethern, som till sitt medium. Vid eqvatorn skulle theoretiskt ett object falla ned till marken från två meters högd till nra hundra meter vesterut, men innan objectet faller har det redan en vectoriel hastighet gentemot ethern, österut, som jemnar ut detta.
3. Afstånden i rymden äro så stora att det vore absurdt att denna snurrade kring jorden, ungefär som det vore absurdt att oändligheten snurrade. Eftersom en oändlig hastighet är absurd.
Jaså, men det är ju heliocentriska slutsatser.
Om jag intet går med på premissen att Bessels phenomen 1838 är parallactiskt till sin optiska natur, utan detta blir en egenrörelse hos stjernan, så blir det heller ingen trigonometrisk måttstock på hvar denna är.
Om mellan 22 december och 22 juni jorden flyttar sig, medan stjernan står still, blir jordens afstånd till sig sjelf en af längderna i en triangel mellan jord och stjerna, och detta afstånd är då kändt.
Om i stället jorden är stilla, och både sol och stjerna röra sig i samma tact, blir det kända afståndet bara relevant för solen inom stjernhimlen och ethern, medan stjernans två positioner ha känd vinkel från jorden, men okändt afstånd till hvarandra.
Och då faller begreppet « ljusår » som ogrundadt.
Hvilket i sin tur är hyfsadt bra för biblisk chronologie, i o m att begreppet « miljarder ljusår » också faller.
Dermed blir det en slags gissning huru långt borta stjernorna äro. Gifvetvis längre än planeterna, hvilkas afstånd kunna mätas med en samtida trigonometrie (åtminstone ungefär, med reservation för huru mycket det påverkas af tiden mellan solljusets reflecterande på planetytan och det reflecterade ljusets ankomst till jorden).
En ljusdag är ur denna synpunct intet för litet för de egentliga stjernorna, eftersom Pluto är nra ljustimmar ut eller upp. Voyager 1 och 2 äro nu närmare en ljusdag bort, c:a 18 ljustimmar. Om nra år kan denna gissning vara falsifierad eller verifierad. Jag tror snarare verifierad.
Deremot vore tre ljusdagar för långt borta för att ljuset från stjernorna skapade på Fjerde Dagen, Onsdag den 23. mars skapelseåret, skulla hinna nå Adams och Evas ögon den första fredagqvällen i vår historia. En eller två ljusdagar, och om foglar också gilla sjernljus, snarast så att deras ögon sågo det redan Torsdag 24. mars. Dermed : snarast en ljusdag.
Och visserligen blir deras snurr då i rena afstånd snabbare än ljusets hastighet – 6,28 ljusdagar under en dag – men detta räknas intet, eftersom det är i förhållande till ethern som ljuset har sin hastighet. Och dessutom verkar det talet symboliskt, som om stjernorna hvarje dag gjorde sex fulla dagsresor (de 6 ljusdagarne) och en sabbatspromenad (de 0,28 ljusdagarne) – hvarigenom de ge en förebild till Guds anvisning för den menskliga veckan.
Utöfver detta
Du frågade äfven om solsystemets uppbyggnad, geometriskt och med geometrien i rörelser i tiden föreslår jag Riccioli, d v s Tycho Brahe, men uppdaterad med Keplerska ellipser. Mechaniskt är jag, som Riccioli, förespråkare för englar som röra himlakropparne, med eller utan hjelp af gravitation, hvilken enligt Machs princip borde fungera lika bra med Tychonisk geometrie.
Denna geometriska uppbyggnad är nemligen ngt bättre belagd med observationer än de bekanta « miljarderna ljusår ».
Hans Georg Lundahl
som ofvan.
No comments:
Post a Comment