Vera minns:
Jag åhörde för många år sedan ett samtal mellan min kristna make Göran Oredsson och en asatroende. Samtalet handlade om hur asatroende förföljdes av kristna, utan märkbar oenighet – bara en diskussion. Göran menade att kristendomen ändå räddade vår ras i det hänseendet att de asatroende förgjorde sig själva genom sina oförlåtande vendettor, som varken skonade kvinnor eller barn. En evigt oförlåtande religion som skulle ha utplånat vårt folk.
Kristendomens vara eller icke vara
Vera Oredsson | 2025-09-03
https://nordfront.se/kristendomens-vara-eller-icke-vara
Var hl. Olaf af Norge starkt fientlig mot viljan att förbli asatroende?
Jadå.
Men hade den gamla religionen vendettor?
Colla gerna in Njáls saga. Visserligen äro de inblandade i vendettan (vid det laget) christna, men de ha qvar mycket af de gamla sederna i andra afseenden. Njál och hans fru brännas med sönerna (dem man egentligen ville åt).
Eller största hjelten i nordiska hjeltesagan. Sigurd. Han dödas, med inblandning af svågern Gunnar (Gondicaire eller Gundicharius på latinskare språk). Enkan gifter om sig med Attila. Och ser till att drifva maken till att förgöra brodern och medbrottslingen (evt. brodern) Högne / Hagen von Tronje. Med ganska många män. 437 var året. Eller 436. Enligt vissa var det visserligen Aëtius och Attila som tillsammans gjorde slut på dem i sjelfva Worms-Riket (första burgundiska riket). Men hvad man mindes, både i Tyskland och i Norden (med starka skillnader i andra détailler) var att Gunnar och Högne, med män, begåfvo sig till systern (Gudrun/Kriemhild) som var kung Attilas drottning. Och hon dref på, för att hämnas makens död.
I båda versionerna dö hennes barn med Attila, men i den nordiska versionen är det hon sjelf som mördar dem för att hämnas på Attila som mördat brodern.
Med andra ord, menniskor som hållas fram som i hvart fall halft om halft förebildliga, egnade sig åt väldigt blodig hämnd.
Island på Njáls tid visar att mönstret höll sig.
Det handlade mindre om "oförlåtande" än att det hade setts som ett svek mot den döde att intet hämnas honom. Men fölgden blef de facto oförlåtande. Och deraf fejd efter fejd (ungefär som bankirer ha ränta på ränta).
Om man studerar Slaget vid Nesjar och Slaget vid Helgeå verkar det som om ambitionerna hade fått vissa att dela Norge mellan svenskar och danskar. Hl. Olaf satte det tillrätta (provisoriskt, christnandet tog tid). Han dog tredje liknande slaget, vid Stiklestad, 29:e juli 1030. F. öfr. föddes Mussolini en hl. Olafsdag, 1883. Och denne egnade en del af sin rättskipning och sitt polisande åt att lägga ned fejder i Maffians régime.
Hans Georg Lundahl
Nanterre UB
måndag Stilla Veckan
30.III.2026
No comments:
Post a Comment