Muslimer och fariseer

Att tvaga kroppen är ofta nyttigt för den.

Deremot är endast dopet i sig obligatoriskt. Af vatten och den Helige Ande, i Guds Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Att bruka vigvatten är en religiös recommendation, men utgör ingen hygien i vanlig mening. Att tvaga en annan är ofta en kärleksgerning och en gång om året en liturgisk recommendation för en prest, Skärtorsdagens fottvagning.

Hygien är och förblir för oss kristna individuelt och prudentielt, intet ngt religiöst. Mellan munkar skiljer det mellan t ex eremiter, som ofta afstå från hygieniska tvagningar och i hvart fall benedictinska munkar som förpligtas till dem, enligt regeln.

Muslimer deremot tillägga tvagningar af hygiensk typ en slags rôle icke olik bön, fasta och allmosor. Se här. Ngt liknande tycks ha varit fallet med fariseerna som critiserade Vår Herre Jesus Christus och hans lärjungar för brister i tvagningen.

Att tvaga sin kropp är oftast nyttigt för den. Att anse sig förpligtad för detta som kristen och gudfruktig är deremot onyttigt för sjelen, ty då anser man det äfven för andras pligt och då bedömar man andra efter deras tvagningar, som fariseer och muslimer göra.

Hans-Georg Lundahl
Beauvais
9 mai 2011

"Frukta Gud och håll buden - detta är hela menniskan."
"Icke hvad som kommer in i menniskans mun gör henne oren, utan hvad som kommer ut ur den ..."