Han säger så här: Om något, vad som helst, som astronomer, geologer, historiker, forskare om den antika världen eller etnologer tycks ha bevisat stå i motsats till den kristna trons läror, då kommer det att visa sig att: 1) Påståendet inte är bevisat, 2) eller att det inte verkligen är en motsats, 3) eller inte alls motsäger ett verkligt uppenbarelseinnehåll, utan något som man har blandat ihop med uppenbarelsen.
Bortsedt från att jag misstror cathégorie tre - annat än möjligen i tvisten Rom-Konstantinopel eller dylikt - har jag ingen invändning. Påfve Leo XIII har i Providentissimus Deus, §17 eller 18, uppräknat möjligheterna 1 och 2. Nu till exemplet:
I Newmans reaktion möter vi ett kraftfullt igenkännande av evolutionsteorin, utifrån ett slags försmak av Andra vatikankonciliets insikter drygt 100 år senare. Newman säger ordagrant: i evolutionsteorin finner jag ingen motsägelse mot tron på en allsmäktig Gud och beskyddare (Protector). Newman var förmodligen den förste från kristet håll som kunde acceptera och ge stöd åt Darwins revolutionerande idé. Dessutom stod han i en långvarig och nära kontakt med den franske biologen St. George Mivart, vars verk om evolutionen han läste och beundrade.
Nåväl, hvad anbelangar det ordagranna citatet, håller jag med - så långt det går. Den står icke i sig i motsats till "creatorem caeli et terrae, visibilium omnium et invisibilium" och kan åtminstone i viss tolkning (helt annan än den socialdarwinistiska såklart) försonas med "icke en sparf faller till marken" (ungefär som en selectiv läsning af Aristoteles kan försonas med Bibeln). Men tron går vidare: "et in Spiritum Sanctum ... qui locutus est per prophetas". Och St Moses var, näst efter St Johannes Döparen, GT's störste profet. Sade Newman ngt om Genesi ad literam? Om inerrantia biblica? Jag utgår från att han icke förnekade denna trossanning. Eller Moses' författareskap. Det skulle ha råkat honom i helt andra klammerier än dem han kom i. Men jag går vidare: han har i ett ställe uttalat sig mycket bokstafstroget om Apocalypsen. Jag antar att han, i afsaknad af directa filosofiska invändningar mot Darwin - dem har jag, tack vare Mendel och pater Houghton - hade biblisk-textuella, d v s historiska. Då gifvetvis mot macroevolutionen. En evolution t ex inom menniskoslägtet har ju uppenbarligen pågått t ex efter Noas tre söner, som väl voro mindre olika än dagens racetyper, och sexuel selection har säkert spelat rôle deri. Evolution af hundar är en common place, evolution af dufvor en verklig landvinning af Darwins forskning.
Colla gerna in denna blogg, som jag skrifver på engelska om detta, hufvudsakligen i mening 1 ("då kommer det att visa sig att ... [p]åståendet inte är bevisat"):
Tack för 1987 VT-catekesen!
Hans-Georg Lundahl
Mairie du III, Paris
21sta juli 2011
No comments:
Post a Comment