Två fel i NVÖ, del 1

1 Mosebok 11:4 Sedan sa de: ”Vi bygger en stad och ett torn som når ända upp till himlen. Då skapar vi oss ett namn, och vi blir inte skingrade över hela jorden.”

Det står i yttersta förlagan factiskt intet att tornet (enligt byggherrarnes afsigt) skulle nå ända till himlen. Som sådant, i dess helhet.

Folkbibeln:

1 Mosebok 11:4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen✱! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Bättre ... men intet helt bra.

1917:

1 Mosebok 11:4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»

Samma här. Båda ha spetsen statiskt i himlen (när tornet är klart - hvilket ju icke hände).

Vulgata:

Geneseos caput 11: [4] et dixerunt : Venite, faciamus nobis civitatem et turrim, cujus culmen pertingat ad caelum : et celebremus nomen nostrum antequam dividamur in universas terras.

... hvars spets må nå till himlen ...

Karl XII missar på substantivet hvad den tjenar i verbform:

"hvilkets höjd skall räcka upp i himlen"

"Culmen" (och LXX akmé, jag kan intet hebreiska) är spets, concret, intet "höjd" som mått.

M a o, ingen af de svenska öfversättningarne, NVÖ lika litet som de andra, ger möjlighet, hvilket Vulgata och LXX gör, att bara en del - en spets, ett sista raketsteg - når upp.

Tror jag tar andra felet i NVÖ i morgon, i mån af möjlighet.

Hans Georg Lundahl
Paris
Hel. Anton Maria Zaccaria
5.VII.2018