Allmän åklagare väckte vid Sunne TR åtal mot H-G.L., född 1968, och yrkade ansvar å honom för försök till mord enligt följande gärningsbeskrivning: H-G.L. har d 5 febr 1998 omkring kl 18.00 på vårdcentralen i Likenäs, Torsby kommun försökt att beröva polismannen C.A. livet genom att ta tjänstepistolen ifrån honom, rikta pistolen mot hans mage och trycka av ett skott. Detta har träffat och orsakat en ytlig skada på högra sidan av C.A:s mage. H-G.L. har därefter försökt att avlossa ytterligare skott men inte lyckats, enär vapnet hakat upp sig. H-G.L:s handlande har varit livsfarligt och han har visat särskild hänsynslöshet. - Brottet har inte kommit till fullbordan, enär C.A. sökt avvärja att bli träffad, vidare skottlossning tillfälligt inte kunnat ske på grund av att vapnet hakat upp sig och C.A. lyckats avväpna H-G.L..
https://lagen.nu/dom/nja/1998s246
Exact hvad är oriktigt?
"försökt att beröva polismannen C.A. livet"
Icke en enda gång.
"genom att ta tjänstepistolen ifrån honom, rikta pistolen mot hans mage och trycka av ett skott."
Hvad som intet framgår är fölgande:
- jag försökte rikta pistolen mot hans mage, bara för att hota
- jag hade honom i färd med att försöka ta tillbaka pistolen, så om jag intet skjutit alls hade han haft pistolen igen
- jag såg riktningen (på armlängs afstånd mellan oss, som sagdt) var mot hans högra höft.
"Detta har träffat och orsakat en ytlig skada på högra sidan av C.A:s mage."
Såvidt jag minns treffade skottet mot höften.
"H-G.L. har därefter försökt att avlossa ytterligare skott men inte lyckats, enär vapnet hakat upp sig."
Jag försökte rikta det mot hans mage för att han intet skulle ha tillbaka pistolen i affect. Jag var rädd att han kunde göra ngt dumt, underskattade hans professionalitet som polis.
"H-G.L:s handlande har varit livsfarligt"
Magen som sådan är inget lifsvigtigt organ. Jag tänkte intet på lefver, men deremot undvek jag att rikta mot hjertat. Aortan hade varit lifshotande ute i skogen, men Likenäs var en läkaremottagning. Och vid ett afstånd der han höll om min handled (med handbojor om dem, jag behöfde vända ryggen för att komma åt), var det verkligen ingen risk att missta riktningen mot hjertat för riktningen mot magen.
"och han har visat särskild hänsynslöshet."
Jag häfdar att psychiatrien som hotade mina friheter visat särskild hänsynslöshet. Två gånger innan mot mig, serskildt andra ggn. Jag hade gjort ansträngningar att lösa problemet juridiskt genom att anmäla för frihetsberöfvande och de inblandade privatpersonerna anstiftan till.
Och flera årtionden innan mot min mor. Gång på gång, på gång.
De båda gånger jag varit der innan hade jag constaterat att evt. en på tio var galen, att classa de öfriga som psychotiska och hålla dem insperrade ens tillfälligt (medan jag såg dem) var en usel ursäkt för slafjagt och för mobbing.
Andra gången jag varit på psych, hade jag gjort ett halfdant försök att försvara mor mot eländet. Jag classades som psychotisk af den anledningen. Den ggn var det dock intet Dr. T. utan hans collega. När jag kom ut, behöfde jag hämta mina papper hos polisen i Hagfors, eller om det var Karlstad. Notera, den ggn var målseganden CA intet inblandad, det håller jag honom god räkning för. När jag fick mina papper, sade polisen "du mår bättre nu" ... jag var för bedöfvad af stesolid för att svara. Och man mår uppenbart bättre af att komma ut än af att komma in och se sin mor fångas till den typen af misshandel. Men polisen inbillade sig att jag mådde bättre för att jag "varit sjuk" och för att jag "fått vård" ... som sagt, jag hade försökt komma ut med en jernstång mot ett fönster, jag hade sprutats ned med stesolid, och dermed var jag för bedöfvad för att argumentera om saken.
Ang. försökt aflossa ett andra skott, det hade också varit mot magen, och det var också medan han försökte ta tillbaks sitt vapen, altså på ett afstånd der det var omöjligt att missa annat än om handleden vridits.
"Brottet har inte kommit till fullbordan, enär C.A. sökt avvärja att bli träffad, vidare skottlossning tillfälligt inte kunnat ske på grund av att vapnet hakat upp sig och C.A. lyckats avväpna H-G.L.."
Sökt afvärja att bli treffad = vände och vred sig och mig, medan vi kämpade om pistolen. Vidare skottlossning hade bara syftat att tillfoga honom tillräcklig smärta för att få honom att släppa, så att jag kunde bruka vapnet som hot. Han lyckades definitivt afväpna mig, i st f jag honom, och gifvet den omedelbara faran att få ett skott direct i magen kan jag bara beundra både hans mod att intet fly och hans sans att intet ge igen och skjuta mig. När han tagit pistolen lemnade han rummet, med denna, jag visste intet hvad jag skulle göra utan en pistol att hota mig ut med, jag fängslades och fördes till häktet. C.A. andades uppenbart ut när han var ute ur rummet och han men intet jag hade pistolen. JAG andades ut när jag kom till Karlstad häkte, och intet psych. I o m detta, och det verkade komma dit innan jag lemnade mottagningen, medan jag var bunden om benen, hade jag absolut intet ngn anledning att stå honom efter lif eller lem, jag hade redan försvarat mig.
Det hade varit bättre om jag lemnat Sverige under 1997. Det hade också varit bättre om poliserna hade gett mig en chance att med lagliga medel försvara mig mot psych. Man hade varit för collectivt hysterisk för att medge vare sig det ena eller andra. I o f s berodde det på mig att lemna landet, jag borde ha tagit chancen 1997, hade jag intet haft detta problem. I häktet i Borås förs¨kte jag ansöka om resning i HD. Jag visste intet att min advocat samtidigt gjort det, utan min medverkan alls. Han var en ngt ful fisk som lofvade mig att föra min egen talan, och intet bara två utan tre ggr beröfvade mig tillfälle dertill./HGL
No comments:
Post a Comment