Vikinga-tida raceblandning

Nordiska racen, uppenbarligen.

Finsk-ugriska talare, delvis annorlunda race med sibiriska inslag (dock äfven Jamnaja), kanske intet minst bland Helsingar.

Balter, kanske intet minst Gotland.

Kelter, kanske intet minst Norge och Island.

Öfriga racer torde ha varit mindre inblandade i stora massan, tidvis kanske en italienska eller fransyska bland gode-fruar.

Motsatt factum gäller Goterna.

Ett sydsvenskt hippie-läger i norra Polen, som blef mer och mer uppblandade och till slut blefvo eröfrare ... med vid det laget sarmatiska, baltiska, albanska m m inslag.

Hunner voro ungefär samma slags blandning, med annan ledning. Det är ingen tillfällighet om Dietrich von Bern (Veronas Tjodrek) var hof-vasall, närmast varjag, hos Etzel (Atle). Historiskt oriktigt, liksom att han skulle ha besegrat Ermanerich (Jormunrek) vid Ravenna, men ganska "stilrent".

Factum är att en norrländing som har en hel del lappska inslag ändå äro tydliga svenskar. Liksom halfaraber och qvartsaraber här äro tydliga fransmän. Raceblandning som sådan hotar, mestadels, intet ens våra racer (från Sapmi till Éireannaigh öfver rätt mycket sydskandinavisk bronceålder). Cultur är vigtigare. Vissas späda på nra af svenskarnes modernare villoläror, t ex nykterhetsfanatism./HGL