15 juni 2014 kl 5:05
http://blog.svd.se/historia/2014/06/15/ar-balder-en-kristen-uppfinning/
Här är resonnementet:
Den fornnordiske guden Balder ger ett kristet intryck – en ljusgud som dödas men som skall återkomma för att härska i en tid av allmän fred. Finns det belägg för att Balder dyrkades under förkristen tid, eller rör det sig om ett kristet tillägg till den fornnordiska religionen, i syfte att göra denna mer rumsren? Snorre Sturlassons skildring av Balder tillkom ju först på 1200-talet, Saxo Grammaticus berättelse omkring 1200 och eddadikterna är svårdaterade.
Nyckelphrasen är frågan:
... eller rör det sig om ett kristet tillägg till den fornnordiska religionen, i syfte att göra denna mer rumsren?
Huru vore en christen funtad som försökte göra den fornnordiska religionen mera rumsren, när man just var eller varit i färd med att:
- a) utrota den som gudadyrkan,
- b) bevara mythologien som ren underhållning?
Jag har stött på ett annat resonnement, af Viktor Rydberg, att mythen om Balder och blinde Höder och misteltenen hade varit en christen allegorie utförd i hedniska (och marginella för hedendomen) figurer. En takmålning i en hall. Ungefär som man skulle ha kunnat litet söderut behandla Orpheus och Eurydike om ett annat christet thema. Och denna sedan skildrad i ord som undanhåller att det rör sig om en takmålning. om detta stemmer eller är fel lemnar jag åt Rydbergs redlighet. Det är i hvart fall intet totalt omöjligt.
Deremot att uppfinna hednagudar inom en mythologie som redan var besudlad af heden afgudadyrkan, det torde ha varit främmande för christna. När Tolkien uppfinner en mythologie gör han samtidigt klart att detta skulle ha varit ett icke blott förchristet utan äfven (rent hypothetiskt) förhedniskt skede af mythologien, d v s innan den blef hednisk. Det verkar dock var sparsamt med Snorre och dylika som omdiktat gudasagor om Oden till att denne skulle ha varit en englaskapelse af den Ende och Sanne Guden. Gylfaginning är intet direct Ainulindale.
En annan fråga är om heden Balderskult kan ha haft christen bakgrund.
Jag räknar gerna New Age som en nyhedendom. I den bemärkelsen är man hedning om man tror att Annunaki med "sjelfvaste Enki" varit rymdfarare i rymdskepp som skapat menniskor med genetiska experiment. Och en hel del af dessa nyhedningar äro ju väldigt ifriga att blanda in Jesus från Nazareth i sin cult. DERAS "Jesus" är väldigt definitivt en hednagud med christen bakgrund. Äfven om han har samma namn som Honom hvars Helga Lekamens högtid vi fira idag.
Och det är intet orimligt att både Balder som död och kommande igen och Ragnarök som kommande verldsundergång ha ngn bakgrund i hedningars nosande på Christendomen. D v s när Oden och Njord och Frey och eventuelt Balder lefde i Uppsala hade Balder ännu intet fått denna rôle. Han kanske var en frommare man än andra asar, mindre delaktig i sin far Odens vidriga lurendrejerie, och dermed gaf ett slags heligt intryck och dermed blef hedningarnes måttstock på helighet och dermed den de associerade Christi döds och återkomsts (men icke uppståndelses eller himmelsfärds) berättelser med, när de halföradt lyssnade ngn gg på Christna. I den bemärkelsen kan "Balder vara en christen uppfinning", men knappast i den ofvan schizzerade bemärkelsen.
... den andra av de så kallade Merseburgbesvärjelserna, som nedtecknades på fornhögtyska på 900-talet; forskarna är överens om att besvärjelserna är betydligt äldre än så. I den andra besvärjelsen berättas att Balder, som här även kallas Phol, är ute och rider med Wodan (Oden). Hans häst drabbas av vrickning, men Oden botar den genom en trollsång.
Den "besvärjelsen" - om den nu var det (jag tror att forskare från 1800-tal i England ha classat kyrkliga välsignelser af catholsk eller orthodox typ som "besvärjelser", de hade det themat på hjernan) - kallar factiskt hvarken Wodan eller Phol/Balder för gudar, deremot skildrar den Wodan som en trollkarl.
Forn-HÖG-tyska, förresten? Då bör det väl snarare vara Wotan än Wodan? Eller? Nejdå. Uuodan, var det.
Die Merseburger Zaubersprüche (MZ1+2) finden sich in einem Sakramentar des 9. Jahrhunderts, einer sechslagigen Sammelhandschrift mit doppelter Foliierung[1] als nachträglicher Eintrag[2] auf einem ursprünglich frei gebliebenen Vorsatzblatt.[3] In der Regel wird die ältere Foliierung fol. 85r in der wissenschaftlichen Literatur angeführt; sie findet sich in Tinte in der oberen rechten Ecke des Blattes (siehe Abbildung). Jedoch ist diese Zählung in der Handschrift nicht stimmig, da Auslassungen und Doppelungen bestehen. Schon Grimm hatte daher bei seiner Erstedition die am unteren rechten Rand stehende konsistente, in Bleistift geschriebene jüngere Foliierung (fol. 84r) angeführt.[4] Neben den beiden Sprüchen sind in der Handschrift noch zwei weitere deutsche Texte enthalten, nämlich das sogenannte „Fränkische Taufgelöbnis“ (fol. 16r) und das „Merseburger Gebetsbruchstück“ (fol. 53r).[5] Unterhalb der MZ befindet sich ein lateinisches Gebet.
Det kan ju ha varit ngn som försökte sig på ngn mer détaillerad version af Gylfaginning, i episk och versifierad gestalt, sedan fick afbryta verket för att det var för mycken magie med, och dennes "hemskaste" verser sattes in af en prest i sacramentaret för att be för den förvillade brodern?
Hans Georg Lundahl
Nanterre UB
Helga Lekamens Fest
19/VI/2014
No comments:
Post a Comment