Även synnerligen modersmålstalande svenskar kan överge V2. Aldrig hon vill träffa honom; sällan han klarar det. Eller tämligen nya fjortis-ofta: Ofta jag vill dammsuga (ofta betyder här alltså ’absolut inte’). Två satsled kommer före verbet: ett adverbial (aldrig, sällan, ofta) och subjektet. Också i detta fall utnyttjas konstruktionen för stilistiskt eftertryck. Inte bara ofta, utan även aldrig och sällan får en något annorlunda betydelse av att stå först. Ordet kommenterar utsagan snarare än att vara en del av den.
Hvilket i sin tur innebär att det intet är ett satsled. Aldrig hon vill träffa honom!=Aldrig, att hon vill träffa honom; sällan han klarar det!=sällan, att han klarar det; Ofta jag vill dammsuga?=Ofta, att jag vill dammsuga?
Aldrig och sällan utgöra således utrop och påståenden, ofta utgör retorisk fråga med väntadt nekadt svar. I alla tre fall underförstås det händer/händer det. Aldrig hon vill träffa honom!=Aldrig, att hon vill träffa honom=Det händer aldrig, att hon vill träffa honom; sällan han klarar det!=sällan, att han klarar det!=det händer sällan, att han klarar det! (sällan=lithothes för aldrig). Ofta, att jag vill dammsuga?=Händer det ofta, att jag vill dammsuga?
Hans-Georg Lundahl
G. Pompidou, Paris/Beaubourg
2-VIII-2012
PS, att invandrarungdom afviker från V2 i endast ett af 25 tänkbara fall beror väl mest på att de tala svenska B3 än sina föräldrar.
No comments:
Post a Comment