Ivar Arpi får VG

Lenk a):

Ingen hjälper Iraks kristna
Ledare Ivar Arpi
21 juli 2014 kl 22:27, uppdaterad: 22 juli 2014 kl 13:29
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/iraks-kristna-flyr-undan-doden-och-vem-tar-emot-dem_3765554.svd

Lenk b):

Samma lenk som kortlenk:
http://ppt.li/vg

Notera den automatiskt generade coden: vg.

Den Heliga Jungfrun kanske tycker bra om mannen. I första lenken finnas ciffrorna 555 - som i 5 glädjerika, 5 smertorika, 5 ärorika mysterier af rosenkransen. Antar att äfven den ursprungliga url-en var automatiskt genererad./HGL

Vissa lärde sig skrifva bara i skolan eller på universitetet

En scribent värd sitt salt (ursäkta anglicismen/lånet från CSL) lär sig skrifva af sina elsklingsförfattare. Den jag (ytterst kort, hittils) debatterade literär stil med i det fölgande har, hvad jag vet, gått på universitet men aldrig gjort anspråk på att vara scribent. Här kommer dock först lenk till det débatterade exemplet:

Sydsvenskan : Se till mig som liten är
Publicerad 13 juli 2014 05.30 · Uppdaterad 14 juli 2014 10.09
TEXT: Helena Granström
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/se-till-mig-som-liten-ar/

Recommenderades af min vän Stephan Borgehammar. Med rätta. Han citerade (och ngt comenterade) en bit af slutklemmen:

Tänkvärt:

”Det arbete som traditionellt har utförts av män ska utföras också av kvinnor, som också de ska ha förmånen att försumma sin familj till förmån för sin karriär. Det arbete som traditionellt har utförts av kvinnor inom ramen för en relation, ska nu utföras av den som gör det billigast.

Jag befarar att den typen av jämställdhet i vår nuvarande belägenhet bara kan åstadkommas på ytterligare bekostnad av vår mänsklighet.”

Helena Granström, Sydsvenskan s. B11, 2014-07-13

Commenterades negativt af dennes (Stephans) vän, en begrafningsrådgifvare:

Att läsa denna artikel är som att lyssna på någon som tänker högt, där tankarna skiftar än åt ena hållet, än åt andra. Att författaren på detta sätt eftersträvar en balanserad hållning är lovvärt, men skärpan i syntesen motsvaras inte av någon klarhet i analysen. Man frågar sig i själva verket vad hon egentligen vill, vilket samhälle hon i själva verket vill ha. 50-talet svävar framför ögonen.

Ang. hans literära ideal, commenterade då jag:

"Att läsa denna artikel är som att lyssna på någon som tänker högt, där tankarna skiftar än åt ena hållet, än åt andra."

Är ditt literära ideal den academiska uppsatsen med uppdelning i 1, 2, 3, och sedan 1.1, 1.2, 1.3 med hvarje placering i en sådan plats väl afvägd efter innehållet, noll spontanitet?

(Upplysningsvis: intet mitt.)

Till och med St Thomas lättar upp det schemat genom att hvarje articulus inom hvarje questio bjuder på tvervetenskap i form af obiectiones och responsa ad obiectiones. Plus att hvarje appell i "sed contra est" i sig är en öfverraskning.

Hvadan nu detta att jag tar upp detta? Jag har en VISS ganska stark misstanke att vissa se mina ambitioner att tas som scribent med oblida ögon, så länge jag intet gjort dem jettetjensten och mig sjelf (med min sida i hvarje débat) björntjensten att "lära mig skrifva" så att jag blir immun mot den första critiken begrafningsrådgifvaren gaf. Och dermed oläslig för gemene man.

Hans Georg Lundahl
Bpi, Georges Pompidou
inomhus under franska
nationaldagsfirandet
14-VII-2014

PS, sedan jag postat mitt bloggmeddelande under tråden, fick jag ingen protest för citerandet, deremot fortsatte débatten om Helena Granströms artikel:

Begrafningsrådgifvaren

Det hade nog underlättat för författaren att ha den akademiska uppsatsen i bakhuvudet. Det hade hjälpt henne att skapa reda i tanken. Det dunkelt skrivna är ju som bekant det dunkelt tänkta. Nu blev det mest: "...blablablablabla: alltså skola hustrun blifva i hemmet med sitt barn."

Jag

Tja, det hade nog underlättat för en viss läsare att INTET ha den i bakhufvudet.

Dessutom är "skola", förutom infinitiv, pluralform, och dermed incongruent med "hustrun".

Dessutom var det intet exact hvad hon sade heller. Hon sade snarare: altså skall modern ha möjlighet i största mån att stanna hemma hos sitt barn. Och om det låter femitiotal, hvad stör det mig? Mor anser att femtiotalet var bättre än nu (ok, bortsett från eugenismen, då).