Intet hvilken Bruno som helst, t. ex. St. Bruno som grundade Carthusianerna. Nej, utan Giordano Bruno.
Giordano Bruno bränns på bål
Av Redaktionen, 2019-02-17
https://www.nordfront.se/giordani-bruno-branns-pa-bal.smr
Bruno fick tidigt ovanan att läsa förbjudna böcker.
Nu är det så att en catholsk prest har bl. a. detta som yrkespligt. En dominican bör vara beläst i förbjudna böcker för att kunna argumentera hvilka böcker som böra förbjudas (detta omedelbart inom ramen för Index Librorum Prohibitorum, som numer intet längre uppdateras, men principen gäller, t ex om man borde förbjuda catholiker att läsa Dan Brown eller allvarligare böcker med innehåll påminnande om Robert Langdons theorier). Nordfront framlägger detta som om det vore ett slags sidosprång frå hans sida.
Litteratur som presenterade en annan världsbild än den katolska kyrkans
Verldsbild och verldsbild, afses cosmologie (spec. cosmographie) eller afses metaphysik? Catholska kyrkan har ingen officiell cosmographie, deremot sedan 1633 vissa gränser, t. ex. att icke anse solen som orörligt centrum eller jorden som rörande sig rundt solen eller också led en daglig rörelse.
Vid sina studier i Frankrike kom Bruno att intressera sig för den heliocentriska världsbilden vilken stod i kontrast mot den tidens föreställning om jorden som världens mittpunkt. 1543 hade Nicolaus Copernicus utvecklat teorin om den heliocentriska världsbilden som innebar att jorden roterar kring sin axel och att jorden och de andra planeterna kretsar kring solen. Copernicus dog samma år och kunde framföra teorin utan att personligen straffas. Hans verk Om himlakropparnas kretslopp skulle år 1616 förbjudas för att senare sättas upp på katolska kyrkans lista över förbjudna böcker.
1616 - då hade Giordano Bruno redan varit död 16 år (eller femton år och nra månader). Med andra ord, när Bruno läste den hade han intet läst en förbjuden bok, eftersom den ännu intet var förbjuden. Den sattes upp i nästa upplaga af Index, ett verk der olika upplagor efter hvarje infördt item preciserar när boken dömts ut.
Det kontroversiella i Copernicus teori var att den motsade att människan, Guds avbild, skulle vara universums centrum.
Enligt hvem?
Utan tvifvel enligt åtskilliga välmenta lutherska modernister (eller t. o. m. conservativa) som hade en anledning att peka ut inqvisitionen deri. Men Nordfront är ju ganska oberoende af SvK, har jag förstått, så enligt hvem för deras räkning? Hvem är deras sagesman om detta?
Bruno tog det hela dessutom ett steg längre; i sin bok De l’Infinito, Universo e Mondi från år 1584 framlade han hypotesen att universum är oändligt och att de andra världarna sannolikt också befolkades av intelligenta varelser.
Och att de andra verldarne också äro solsystem - det är deri som "många verldar" gynnar heliocentrismen. Det är litet meningslöst att ha en verldsbild der jorden bara är centrum för solsystemet, och det är litet svårt att ha en verldsbild der flera jordar samtidigt äro centra för universums dagliga rotation kring jorden. Du kan ha universum rotera kring jorden eller kring ett liknande klot med Sirius eller med Vega som sol, men du kan intet ha universum kretsande både kring jorden och kring ett liknande klot nära Vega och kring ett liknande klot nära Sirius.
Det var denna aspect af Bruno, och intet ngn afgörande upptäckt, som gynnade heliocentrismens spridning under 1700-talet, detta är mycket tydligt hos Euler i hans bref till en preussisk princessa.
Notera också att detta bör ha varit en af Newtons obevisade hypotheser, eftersom ett ändligt universum med gudomligt igångsättande och annars Newtonsk physik skulle resultera i att stjernorna drogos till hvarandra och började gravitera in mot universums centrum. Om Newton var en Rosencreutzare och dessa voro (som uppenbarligen frimurare och national-socialister efter dem) Giordano-Bruno-fans, fins en viss länk idée-historiskt.
I inkvisitionsdomstolarna var domaren och förundersökningsledaren en och samma person och den åtalade var ett förhörsobjekt som förväntades erkänna sina synder gentemot den katolska kyrkan. Annars var tortyr ett effektivt påtryckningsmedel.
Underligt att St. Ignatius af Lojola frikändes så qvickt, tre gånger om, ifall det var en sådan "cangoroo court". Undrar om han kommit lika lättvindigt undan inför svenska conventikel-plakatet. Jag lemnade i hjertat SvK efter att ha tagit afstånd från den typen af fördomar mot just inqvisitionen, äfven om utträdet och upptagandet i Catholska kyrkan (eller dess Vatican-två-perversion) var nra år sednare.
Att domaren och förundersökningsledaren var en och samma person stämmer, men innebar bl. a. att han besparade sig en del arbete som domare genom att lägga ned en hel del förundersökningar. T. ex. när St. Ignatius (då Iñigo, vackert baskiskt namn) svarade att nej, Guds framvisande i hans sjel stod intet öfver kyrkoläran eller bibeln, eller öfver tillgängliga kyrkomän (till skillnad mot hvad fallet skulle ha varit hos en alubrado).
Han fick under denna tid inte inneha papper och penna.
Fins det en serskild uppgift om det, eller är detta ett allmänt "factum" om inqvisitionen? Eller från ngn ovederhäftig sagesman? Uppenbarligen fick Tyndale inneha penna och papper, i o. m. att det fins bevarade tractater mellan Tyndale och hans inqvisitor, Latomus.
Brunos rättegång övervakades av inkvisitorn kardinal Bellarmine, som krävde en hel avsvärjelse som Bruno vägrade.
O.K.
Den italienske historikern Luigi Firpi har framlagt att Giordano Bruno åtalades för att:
- hysa åsikter som stred mot den katolska läran och för att tala mot denna och dess ämbetsmän,
- hysa åsikter som stred mot den katolska läran om treenigheten, Kristi gudomlighet och inkarnation,
- hysa åsikter som stred mot den katolska läran gällande Jesus varande Kristus,
- hysa åsikter som stred mot den katolska läran rörande Marias jungfrulighet,
- hysa åsikter som stred mot den katolska transsubstantiationsläran och mässan,
- hävda existensen av en mångfald andra världar och deras evighet,
- tro på själavandring, samt
- syssla med magi och divination.
Notera gerna, att allt detta är ovidkommande hvad han oftast äras som "heliocentrisl martyr", utom en punct, "existensen av en mångfald andra världar och deras evighet". Med andra verldar afses intet Narnia, Charn, Elidor, med andra verldar afses Sirius verld, Vegas verld och så vidare. Detta leder till att dessa äro befolkade, dessa varelsers uppfattning med subjectiv local geocentrism är hvarken bättre eller sämre än vår, dermed exit geocentrism, som objectiv realitet, detta leder vidare till att antingen Christus skulle incarnerats i flera olika verldar, flera olika kroppar, eller andra verldars befolkning saknade arfssynd och vore bättre än vi. Med andra ord, ett väldigt New Age-kör. Deraf det som angår incarnationen.
Om dessutom stjernerymden är oändlig är det svårt att föreställa sig hvar Guds himmel är (den der englarne tillbedja Honom, dit man kommer efter död eller efter död och skerseld om man skött sig). M. a. o. hvart Christi Himmelsfärd gick. En oegentlig lösning framfördes häromdagen af en Henry Karlson, att Han uppsteg "bortom tid och rum", ngt som strider mot Incarnationen. Eventuelt hade Bruno redan uttalat detta.
Bara 32 år efter att Giordano dömts till döden för kätteri skulle Galileo Galiei stå inför samma romerska inkvisitionsdomstol och också han anklagas för att sprida Copernicus teorier.
Galileo treffade factiskt Sanct Robert Bellarmin i egen person ngt tidigare : 1616, när hans bok, men intet han sjelf, stod anklagad. Han hade chancen att försvara sig.
Skillnaden mellan Giordano Bruno och Galileo Galilei, som undgick döden men hamnade under livslång husarrest, var att Bruno inte tog tillbaka sina idéer.
Skillnaden är vidare att Galileo höll sig (i stort sedt) till astronomie. Bruno hade i stort sedt en alternativ theologie. Se mer derom i extractet från en bok om renaissance-vetenskap, nedanför signaturen. Notera att Galileo hade en del knepiga synpuncter om physik och sacramentet, och att Bellarmin och påfve Urban VIII gjorde honom en stor tjenst i att inrikta processerna (mot Sidereus Nuntius och theorien 1616, mot honom sjelf 1633) på en rent astronomisk fråga. Dessutom en som Galileo i brist på verkliga bevis (en till våra dagar qvarstående brist) med godt samvete kunde afsvärja sig.
Hans Georg Lundahl
Nanterre UB
Måndagen i Pingstnovenan
3.VI.2019
The Emergence of a Scientific Culture: Science and the Shaping of Modernity 1210-1685
Stephen Gaukroger
Clarendon Press, Oct 23, 2008 - Philosophy - 576 pages
https://books.google.fr/books?id=tCeQDwAAQBAJ
