Man kan ha uppfattningen att ur rent naturavetenskaplig synvinkel är frågan oafgjord. Man kan tvertom ha uppfattningen att ur rent naturvetenskaplig synvinkel frågan är afgjord, att Gud fins och att i hvart fall de englar finnas som skyffla rundt planeterna kring zodiaken, och nra fler för asteroidbältet, planet-månar, stjernor med parallax, stjernor med egenrörselse, doubble-stjernor, exoplaneter. Och man kan ha uppfattningen att ur rent naturvetenskaplig synvinkel Gud och englar intet finnas, att inget under solen ger oss anledning att tro det, och att de icke synbarligen ändra gången hos en enda sak i det observerade universum som är naturvetenskapens domaine. Det sista är uppenbarligen Kants uppfattning, det föregående St. Thomas och det första är en nu vanlig compromiss.
Är geocentrismen naturvetenskapligt möjlig med tyngdlagsconstanten?
Frågan förutsätter att två andra frågor afgjorts naturvetenskapligt:
- hvilken massa de olika himlakropparne ha;
- att tyngdlagskrafterna och tröghetskrafterna allena afgöra hvart himlakroppar röra sig.
När jag var i nian eller första ring IB på SSHL, kände jag en verklig hedersknyffel till NO-lärare. Liksom du*, Stephan, var han son till en protestantisk kyrkoman, Sv K eller frikyrklig, men missionär. Han var en lärare vi i hvart fall stundom hade i physik, mins ej om det var som vicarie eller att andre NO-läraren var biologie och chemie enbart, eller om den andre var nian och han första ring. Men har för mig det var i nian. Jag hade läst litet om Galileoprocessen i Nordisk familjebok och fann att St. Roberts mening var ganska snarlik den ungjordscreationism jag redan trodde på. Och det var uppenbart att Galileo intet had beviser för Heliocentrismen, notabelt saknade han parallax-observationer.
Så jag frågade denne physiklärare i classen huru vi veta att jorden går kring solen.
Hans svar var att de banor vi räkna ut genom massor och tyngdlagsconstanter och föregående hastigheter med riktningar och tröghet sammanfalla så ytterst väl med de banor vi observera, dermed borde uträkningen vara riktig, och den bygger på heliocentrism i fråga om solsystemets kroppar.
Den dag ngt mer än 18 år sedan jag afvisade Heliocentrismen var jag icke ett dugg glömsk, utan tvertom hågkommande detta. Massorna kännas endast till genom uträkning ur banorna. Beviset jag fick var ett cirkelbevis, vi kunna intet stanna upp solsystemet, plocka ut en planet och väga den.**
Men att massorna kännas till är bara en bit.
Gifvet jordens massa och gifvet en pennas massa, om du släpper en penna två meter öfver golfvet, kommer den att nödvändigtvis trilla i golfvet? Nej, intet om du fångar upp den med andra handen.
Resonnementet utgår intet från att Gud och englar finnas, då skulle tvertom geocentrismens möjlighet vara rätt omedelbart uppenbar. Ej heller från att Guds och englars existens intet kan utrönas vetenskapligt, då kan man heller intet afgöra ngt mellan heliocentrism och geocentrism. Utan det utgår från att Gud och englar intet finnas. Ingen Gud som snurrar universum rundt oss hvarje dag, ingen engel som rör sol eller måne eller annan planet kring zodiaken. Bara massor och deras conseqvenser i tröghet och tyngdkrafter. Om det intet fins fotbollsspelare, bara boll med dess massa på plan representerande jorden massa, kan man räkna ut att matchen intet är spännande. När matchen väl börjat fins andra factorer än bara jordens och den mindre bollens massor.
Ngn skulle invända "om naturvetenskapen intet kan taga ställning till om Gud och englar existera, så kan naturvetenskapen heller intet använda dem som förklaringar". Ett svar ad homines, till dem som tro detta, vore "i så fall kan naturvetenskapen heller inget säga om heliocentrism eller geocentrism".
Men factum är att det verkligt naturvetenskapliga vore att säga: "om Gud och englar intet finnas, bedra oss våra ögon genom parallactisk synvilla, om det vi ser är correct fins ngn som rör universum kring oss i konstnärligt utformade banor för vissa af objecten."
Och eftersom tviflet på sinnesintrycken intet kan var grundförutsättning, måste slutsatsen deraf bli "altå fins det en Gud som rör universum kring oss och englar som röra sol och måne kring zodiaken." Med mera.
Äfven om man förutsätter att planetmassorna och solens och så vidare äro correcta, kunna tychoniska banor upprätthållas i hvart fall med englar som "cyklister," reglerande de rörselser olika krafter skulle ge planeterna. Liksom en cyklist reglerar sin cykels rörelse.
Hans Georg Lundahl
Paris
St. Pius X
3.IX.2019
* Essaien är ett svar på ett bref från denne välgörare.
** Vissa planeters tyngdkraft ha dock bekräftats genom Newton-metrar applicerade via rymdsonder i deras närhet och resultatens skickande via radio-signaler.
