"De Vere var den verklige Shakespear" är en manie som tyvärr nått äfven Sverige. När Dick Harrison bloggar om Hamlets historicitet* (Shakespears Hamlet kommer närmast från Holinsheds krönika, hvilken hade flera källor), säger en af commentatorerna:
Dessbättre är namnet till denne commentator okändt (jag såg tre bokstäfver öfver commentaren) och jag kunde intet svara, så, jo, factiskt undgick jag stemning för offentlig ärekrenkning i detta fall. Men uttalandet som sådant är idiotie.
Ang. antalet titlar ha Jules Verne och Alexandre Dumas öfvertreffat honom, men eftersom de factiskt skrefvo i team, så ta vi textmassa hos en författare som icke hade medarbetare och noterar att Shakespears samlade verk är en volume motsvarande Tolkien Härskarringen i samlingsvolume, ngt större och ngt mindre text, typ då doubbla Härskarringen. Och då äro vi uppe i detta verk plus ursprungliga (icke i det skicket utgifna emedan refuserade) Silmarillion. Tolkien har lätt skrifvit minst en sådan volume till, d v s minst en och en half ggr Shakespear.
(första tanken lempar sig intet för tryck)
Kunnandet i Shakespear var icke osedvanligt bredt. Icke för en som hade "a little Latin and less Greek" och icke var bondläpp. En mängd kommer från Holinshed. En mängd kommer från samtidshistoria han intet kan ha missat. En mängd kommer från Plinius och Tacitus. En del från irländska folksagor, en del från egen fantasie (jo, han hade factiskt sådan med). Och språket var intet avancerad engelska för den tiden, det blir bara avaceradt i o m att det är gammalt för nutida studenter.
En bit geographie som han hade osedvanlig kunskap om var norra Italien. Hvem annars i England hade så bra reda på Verona? Italien var catholskt. Engelsmän vid denna tid voro mer och mer vanligen antingen antipapister eller utblottade. Dervid blir frågan om Shakespear i hemlighet var catholik** intressant. Fra Lorenzo i Romeo-tragedien uttrycker en thomistisk syn på äktenskapets ingående. Deremot var Bohemia inget land han kände eller brydde sig om gränserna af. "Duke of Bohemia" är en helt fictiv titel. Böhmen var kungarike, sedan länge dock i personalunion med hertigdömet Österrike.***
Djupet ligger i den catholska moraltheologien. När det icke ligger i moderna läsares illusioner.**** Och om catholsk moraltheologie förefaller osedvanligt djup, torde det bero på att protestanter och än sednare (d v s afkristnade) arftagare till catholikernas land och gener icke ärft äfven deras religion i t ex England eller Sverige.
Dock ger jag mig intet om att klemma ut än en dumhet ur commentaren, der detta djup qvalificeras:
Osant så att det stör, men det är intet alt. Dessutom är det ett slags beslagtagande af vissa djup eller djupsinningheter eller kunskaper för "initierade", en slags propaganda för frimurareloger, rosencreutzare, illuminati, tempelriddare och alsköns alkemist-trams, som om man intet kunde nämna Hermes Trismegistos utan att ha studerat de magie-böcker som gå under hans namn eller discutera filosofie eller mythologie utan att vända sig till hemliga sällskap för att ha ngn att discutera med. Detta är intet bara djupt störande i sin öfverskattning af sådanas nödvändighet, utan äfven personligen för mig.
En del jag skrifvit om under åren har nämligen med stor trolighet sedan discuterats i hemliga sällskap, och med stor trolighet discuterats som varande ol¨mpligt "just nu" för öppna discussioner i allmänheten. Derigenom har mina bloggar fått ett oförtjent rykte om att vara frimurare-inspirerade, hvilket är ganska nära motsatsen till sanningen, om något äro de frimurare-provocerade och i sin tur provocerande för frimurare. Således äro frimurare heliocentriker för "solsystemets" del och störas af min geocentrism. De tro på årmillioner bakom oss, och de störas af att jag är creationist af ung-jord-skolan, d v s tror att himmel och jord äro föga äldre än Adam och denne 72 generationer före Jesus. INGEN frimurare skulle gå med på detta. Jag har lidit economisk skada af alt hysch-hysch kring mina bloggar de ha lyckats inspirera bland likasinnade. Och sprida till catholiker och orthodoxa i skepnad af en misstro som intet ens läser.
Men dumheten vill tydligen ha det till att Shakespear var om icke committé, så öfvermenniska. "Han skref ju sonnetter!" - Ja, och? - "Men det fick intet jag lära mig i skolan!" - Nej, och? - "Men då viste han redan då mer än vi idag!" - Ja, och? Skulle skolbildning intet kunna gå nedåt? På hans tid gick man i skola bl a om man ville eller enligt fadern borde lära sig att uttrycka sig på latin eller på vers. Idag är skolan till för folk som aldrig ha en tanke på något af de sakerna, men som ändå skola lära sig heliocentrism och darwinism och Galileo-fallet och början af Bibeln "för att motverka okunskap och fanatism" - d v s frimurares täcknamn på en gedigen och gediget bibeltrogen kristen tro. Om Shakespear "redan då" var "mera insatt" än en niondeklassare eller nybakad student nu, i ämnen denne anser relevanta i ngn mening (och intet classar ned till "Jeopardy-kunskaper"), så betyder detta att bibeltrogen och antisemitisk catholicism - frimurarnes ärkefiende så kallad "okunskap och fanatism" således - är verklig bildning.
Hans-Georg Lundahl
Beauvais
27 sept, St Vincent,
Herrens År 2011
*Länken i fulltext för consulterbarhet äfven efter utskrift:
http://blog.svd.se/historia/2011/09/23/hamlets-historicitet/
**http://www.cummingsstudyguides.net/xCatholic.html - i stort sedt correct, dock bland som onda porträtterade catholiker var det idiotiskt att includera "and the heartless aristocrats in The Merchant of Venice, who ridicule Shylock, a Jewish moneylender, and force him to become a Christian," eftersom detta är en felläsning (typ England eller Holland eller efter 1945) af en pièce hvars skurk är Shylock. C S Lewis i Selected Literary Essays har ngt att säga om "any reading of the Merchant of Venice which makes Shylock its hero is out of court" och jag sjelf kan bara instemma. St Johanna af Arc var dåförtiden ännu icke canoniserad och engelska/engelskvänliga just catholska domare hade bidragit till hennes dödsdom, hvilket gör Shakespears syn på henne irrelevant i saken.
***Oberösterreich, Niederösterreich, Wien. Icke hela 1918 bildade Deutsch-Österreich.
****Shakespear som tidigt ute i protester mot antisemitism är som sagdt en felläsning af Shylockpersonen i The Merchant of Venice. Grabben ville altså skära ut "ett pund kött, närmast hjertat" ur Antonios bröst och hans tal om "äfven judar" var en plädering för att äfven judar skulle få hemnd. Döden för en förolämpning? Jo, treflig typ. Man kan dock icke kalla piècen antisemitisk propagande i o m att judar ej funnos i England vid denna tid och en bit "judisk" cultur är oerhördt mkt mer puritansk än verkligt judisk. Hans reaction på carnevalsmusik passar bättre ett rundhufvud under Cromwell (sonson till Shakespears samtida purataner) än en klezmermusikant eller dennes lyssnare.
Om Shakespeare har skrivet allt som tillskrivs hans författarskap så var han näst intill övermänsklig och ingen annan författare har ens kommit i närheten av han produktionstakt vad gäller kvantitet och därtill skall då läggas en kvalitet som kräver att författaren hade inte bara ett osedvanligt brett kunnande med dessutom var detta kunnande av ett djup som bara den initierade borde besitta.
Dessbättre är namnet till denne commentator okändt (jag såg tre bokstäfver öfver commentaren) och jag kunde intet svara, så, jo, factiskt undgick jag stemning för offentlig ärekrenkning i detta fall. Men uttalandet som sådant är idiotie.
Om Shakespeare har skrivet allt som tillskrivs hans författarskap så var han näst intill övermänsklig och ingen annan författare har ens kommit i närheten av han produktionstakt vad gäller kvantitet ...
Ang. antalet titlar ha Jules Verne och Alexandre Dumas öfvertreffat honom, men eftersom de factiskt skrefvo i team, så ta vi textmassa hos en författare som icke hade medarbetare och noterar att Shakespears samlade verk är en volume motsvarande Tolkien Härskarringen i samlingsvolume, ngt större och ngt mindre text, typ då doubbla Härskarringen. Och då äro vi uppe i detta verk plus ursprungliga (icke i det skicket utgifna emedan refuserade) Silmarillion. Tolkien har lätt skrifvit minst en sådan volume till, d v s minst en och en half ggr Shakespear.
...och därtill skall då läggas en kvalitet som kräver att författaren hade inte bara ett osedvanligt brett kunnande med dessutom var detta kunnande av ett djup som bara den initierade borde besitta.
(första tanken lempar sig intet för tryck)
Kunnandet i Shakespear var icke osedvanligt bredt. Icke för en som hade "a little Latin and less Greek" och icke var bondläpp. En mängd kommer från Holinshed. En mängd kommer från samtidshistoria han intet kan ha missat. En mängd kommer från Plinius och Tacitus. En del från irländska folksagor, en del från egen fantasie (jo, han hade factiskt sådan med). Och språket var intet avancerad engelska för den tiden, det blir bara avaceradt i o m att det är gammalt för nutida studenter.
En bit geographie som han hade osedvanlig kunskap om var norra Italien. Hvem annars i England hade så bra reda på Verona? Italien var catholskt. Engelsmän vid denna tid voro mer och mer vanligen antingen antipapister eller utblottade. Dervid blir frågan om Shakespear i hemlighet var catholik** intressant. Fra Lorenzo i Romeo-tragedien uttrycker en thomistisk syn på äktenskapets ingående. Deremot var Bohemia inget land han kände eller brydde sig om gränserna af. "Duke of Bohemia" är en helt fictiv titel. Böhmen var kungarike, sedan länge dock i personalunion med hertigdömet Österrike.***
Djupet ligger i den catholska moraltheologien. När det icke ligger i moderna läsares illusioner.**** Och om catholsk moraltheologie förefaller osedvanligt djup, torde det bero på att protestanter och än sednare (d v s afkristnade) arftagare till catholikernas land och gener icke ärft äfven deras religion i t ex England eller Sverige.
Dock ger jag mig intet om att klemma ut än en dumhet ur commentaren, der detta djup qvalificeras:
...som bara den initierade borde besitta.
Osant så att det stör, men det är intet alt. Dessutom är det ett slags beslagtagande af vissa djup eller djupsinningheter eller kunskaper för "initierade", en slags propaganda för frimurareloger, rosencreutzare, illuminati, tempelriddare och alsköns alkemist-trams, som om man intet kunde nämna Hermes Trismegistos utan att ha studerat de magie-böcker som gå under hans namn eller discutera filosofie eller mythologie utan att vända sig till hemliga sällskap för att ha ngn att discutera med. Detta är intet bara djupt störande i sin öfverskattning af sådanas nödvändighet, utan äfven personligen för mig.
En del jag skrifvit om under åren har nämligen med stor trolighet sedan discuterats i hemliga sällskap, och med stor trolighet discuterats som varande ol¨mpligt "just nu" för öppna discussioner i allmänheten. Derigenom har mina bloggar fått ett oförtjent rykte om att vara frimurare-inspirerade, hvilket är ganska nära motsatsen till sanningen, om något äro de frimurare-provocerade och i sin tur provocerande för frimurare. Således äro frimurare heliocentriker för "solsystemets" del och störas af min geocentrism. De tro på årmillioner bakom oss, och de störas af att jag är creationist af ung-jord-skolan, d v s tror att himmel och jord äro föga äldre än Adam och denne 72 generationer före Jesus. INGEN frimurare skulle gå med på detta. Jag har lidit economisk skada af alt hysch-hysch kring mina bloggar de ha lyckats inspirera bland likasinnade. Och sprida till catholiker och orthodoxa i skepnad af en misstro som intet ens läser.
Men dumheten vill tydligen ha det till att Shakespear var om icke committé, så öfvermenniska. "Han skref ju sonnetter!" - Ja, och? - "Men det fick intet jag lära mig i skolan!" - Nej, och? - "Men då viste han redan då mer än vi idag!" - Ja, och? Skulle skolbildning intet kunna gå nedåt? På hans tid gick man i skola bl a om man ville eller enligt fadern borde lära sig att uttrycka sig på latin eller på vers. Idag är skolan till för folk som aldrig ha en tanke på något af de sakerna, men som ändå skola lära sig heliocentrism och darwinism och Galileo-fallet och början af Bibeln "för att motverka okunskap och fanatism" - d v s frimurares täcknamn på en gedigen och gediget bibeltrogen kristen tro. Om Shakespear "redan då" var "mera insatt" än en niondeklassare eller nybakad student nu, i ämnen denne anser relevanta i ngn mening (och intet classar ned till "Jeopardy-kunskaper"), så betyder detta att bibeltrogen och antisemitisk catholicism - frimurarnes ärkefiende så kallad "okunskap och fanatism" således - är verklig bildning.
Hans-Georg Lundahl
Beauvais
27 sept, St Vincent,
Herrens År 2011
*Länken i fulltext för consulterbarhet äfven efter utskrift:
http://blog.svd.se/historia/2011/09/23/hamlets-historicitet/
**http://www.cummingsstudyguides.net/xCatholic.html - i stort sedt correct, dock bland som onda porträtterade catholiker var det idiotiskt att includera "and the heartless aristocrats in The Merchant of Venice, who ridicule Shylock, a Jewish moneylender, and force him to become a Christian," eftersom detta är en felläsning (typ England eller Holland eller efter 1945) af en pièce hvars skurk är Shylock. C S Lewis i Selected Literary Essays har ngt att säga om "any reading of the Merchant of Venice which makes Shylock its hero is out of court" och jag sjelf kan bara instemma. St Johanna af Arc var dåförtiden ännu icke canoniserad och engelska/engelskvänliga just catholska domare hade bidragit till hennes dödsdom, hvilket gör Shakespears syn på henne irrelevant i saken.
***Oberösterreich, Niederösterreich, Wien. Icke hela 1918 bildade Deutsch-Österreich.
****Shakespear som tidigt ute i protester mot antisemitism är som sagdt en felläsning af Shylockpersonen i The Merchant of Venice. Grabben ville altså skära ut "ett pund kött, närmast hjertat" ur Antonios bröst och hans tal om "äfven judar" var en plädering för att äfven judar skulle få hemnd. Döden för en förolämpning? Jo, treflig typ. Man kan dock icke kalla piècen antisemitisk propagande i o m att judar ej funnos i England vid denna tid och en bit "judisk" cultur är oerhördt mkt mer puritansk än verkligt judisk. Hans reaction på carnevalsmusik passar bättre ett rundhufvud under Cromwell (sonson till Shakespears samtida purataner) än en klezmermusikant eller dennes lyssnare.
