När jag gick i skolan på 60-talet läste vi "Fader vår" med knäppta händer varje morgon, stående vid sidan om skolbänken. Sen sjöng vi en psalm. Jag hatade det, mest för att jag blev svimfärdig av att stå upp så länge. Men också för att Gud stod mig upp i halsen.
Vår fröken var kristen, och det var ett evigt tjat om Gud. Skolavslutningarna hölls i kyrkan, med psalmer och predikan av prästen. Det var långtråkigt, och ju äldre jag blev desto mer kränkande. I ett inte alltför avlägset förflutet, när kyrka och stat hängde ihop, var det religiösa förtrycket kvävande.
Hade hon kunnat hemskolas hos sina trefliga mysiga atheistiska föräldrar hade det väl varit lugnt, då? Jag stormtrifdes de månader i åttan min christna mor fick hemskola mig./HGL
No comments:
Post a Comment