Ärade Linda Bellander!

Jag erhöll idag först Er skrifvelse om incasso och om öfverlemnande till Era collegor i Frankrike. Nu är det möjligt att brefvet redan var framme förra veckan, post-luckan på Frelsis är litet oregelbunden med öppettiderna och tisdag förra veckan var det för ovanlighetens skuld stängt när det borde ha varit öppet.

Nu är studieskulden och min moraliska skuld till RATP och SNCF, som jag tjufåker med prioriterade den dag jag får börja tjena den inkomst jag redan verkar för, som skribent och compositeur. Och redan verkade för förra gången incasso var actuelt.

Dessvärre finnas vissa skurkar på ort och ställe som afhålla talenterade musiker från att börja gifva sig sjelfva och mig en inkomst från compositionerna. T ex genom att sudda ut gränserna mellan pastiche (som är tillåtet), stilöfning (som också är tillåtet, men räknas som konstnärligt mindre intressant), och plagiat (som intet är tillåtet). Att min musik skrifven i wienclassisk eller barock stil skulle kunna var ngt annorlunda af typen "revival" (som man talar om New Orleans-revival i Jazz eller 60-tals-revival i Rock) har tydligen intet fallit dem in ... ursäkta ironien, om de verkligen intet hade haft en aning om att det är så jag ser mina saker, hade de kanske varit förvånade nog att ställa mig frågan direct.*

Liknande observationer gälla mitt skrifvande. Der är suddandet snarare mellan "competens" (i academisk mening) och "rätten att skrifva om ett ämne" (som om jag saknade sådan p g a bristande academiska meriter). Eller utmålanden af mig som om jag vore direct obegriplig (hvilket de naturligtvis inse, mina kära fiender, eftersom de varit talent-fulla nog att begripa mig när ingen annan - enligt dem - kunnat göra det).

I en viss mening slåss jag mot skuggor. Få ha kommit direct ut med sina obehagliga tyckanden till mig i conversationer direct berörande mina affairer, oftare har jag fått antydningar af slag som skulle kunna slås bort med "nä, det var ju intet så jag menade, tar han det så, så är han paranoid".

Deremot gör jag det intet i fråga om Er. Tror Ni att jag har hemliga pengar på contot tro ni fel. 10 euro jag intet kommer åt lär intet hjelpa fordringsegaren, d v s i detta fall CSN. Att jag skulle taga ett vanligt illa betaldt kneg med så mycket skulder och dermed så litet öfver sjelf om jag betalar, det är intet riktigt mina planer eller mitt ansvar, som jag ser på det.

Det jag sysslar med roar mig, den chance att det ger mig pengar utan mödor af den mer fysiska arten (Åsa Linderborgs far** Leif Boris Andersson blef intet alcoholskadad af arbetslöshet utan i sina försök att stå ut med ett hårdt kneg, f öfr enl obduction af lefvern mindre än "man kunnat tro" i slutändan) är något som äfven skulle komma fordringsegare tillgodo, och när jag 2011 fick en större summa af farmor, gick en stor bit (en tredjedel vill jag minnas) till just CSN. Men skuldsatt plus hårdt kneg, nä, intet om jag kan slippa utan att det står mig altför dyrt.

Hans-Georg Lundahl
Bpi, Georges Pompidou
(der Internet är penningmessigt
gratis, det kostar bara kön)
Helige Phocas' Martyrdag
och Mors Födelsedag***
5-III-2014

* musicalia : Britten n’était pas plagiaire, moi non plus
http://hglundahlsmusik.blogspot.com/2014/03/britten-netait-pas-plagiaire-moi-non.html

** Mig äger ingen, Stockholm : Atlas, 2007, ISBN 978-91-7389-226-1. Boken är en mémoire-bok af charactèren förlängd dödsruna öfver fadern. Sidorna 282 till 283 ge obductionsprotocollet. Vore glad om mor och jag sluppe den proceduren efter döden. Men lefvern var intet skrumpnad, bara lindrigt fetare. Leffes, altså.

*** Och just i år Askonsdag, ja. Hoppas semlorna voro goda i går!