Astrid Lindgren om 2a VK

1) Atheistisk meditation öfver Harmageddon ... · 2) Astrid Lindgren om 2a VK

Astrid Lindgren om tre themata :

1) ”Att inte alla människor förstår, att det måste vara en psykiskt defekt man, som står upp och talar som Hitler”

Förmodligen mobbad för mycket I smyg när han försökte bli målare. Och med judar in konstbranchen och så … typ, vänligt mottagande när målaren helsade på (jo, han var mindre bemedlad vän med en judisk konsthandlare), mindre enthusiastiska när de talade med köpare och andra konstintresserade?

2) ”Den där Mussolini skulle jag ville tale mä”

Ville hon, gjorde Gilbert Keith Chesterton. Se hans bok om Rom. Icke fanatiskt pro-Mussolini, icke fanatiskt anti-Mussolini, men med ett vist förakt mot dennes både critiker och beundrare i England. Kanske han ville ge sin likaledes kände cousin en liten lexa eller gliring, när han skref om Mosley? Men jag vet factiskt intet exact hvad han tyckte om A. K. Chesterton, cousinen.

3) ”Arma mänskor, jag kan inte hjälpa, att jag tycker synd om också de tyska soldaterna, när de får lida så gräsligt, hur mycket jag än avskyr nazismen och alla de våldsdåd, tyskarna gjort i de ockuperade länderna”, skriver hon till exempel i januari 1943 om slaget vid Stalingrad.

Fr a som de flesta soldater ha varit utanför de flesta illdåden. Eller rentaf alla, bortsedt från att möjliggöra dem genom ockupation. Innan jag skref condoleanser till en pansarofficers begrafning, som varit nära Riga och blef apothecare efter kriget, collade jag noga upp att han intet var en af de anklagade för judars deportering.

Nra themata till :

4) "Världens herre - vilddjuret i Uppenbarelseboken - en gång en liten okänd tysk hantverkare, sitt folks upprättare och (enligt min och mångas åsikt) ödeläggare och kulturskymningsmakare - vad ska hans slut bli? Får man en gång anledning att säga: Sic transit gloria mundi?"

Nja, intet riktigt. Han kastades intet i den eviga elden lefvande och vi lefva icke i ett millennium utan död och lidanden.

H 72* 70 2
I 73 140 5
T 84 220 9
L 76 290 15
E 69 350 24
R 82 430+26=456 – lägg till 160 för de små bokstäfverna. Om man vänder om ciffervärdena på ASCII Code (A=90 och Z=65 i st f A=65 och Z=90), får man i stället 474. Och om man sedan tar sex i st f fem små bokstäfver får man i st f 634, tja lägg till 32 för att göra H till h och se sjelf. Men Hitler förbjöd 1940 fracturstilen, der stora H ser ut som en större variant af lilla h.

H 83 80 3
I 82 160 5
T 71 230 6
L 79 300 15
E 86 380 21
R 73 450+24=474 - lägger man till 32 för hvarje normalt liten bokstaf, 5*32=160, blir det bara 634. Och, som sagt, efter 1940 var H tydligt serskildt från h.

Så han var intet vilddjuret, nej.

5) Vid krigsslutet (8 maj 1945) konstaterar hon: "Good old Winston, det är det är egentligen han, som vunnit kriget./.../ Hur ska det kännas för den över 70-årige vitale gubben att kungöra detta för det brittiska imperiet! Han talade som en man i sin fulla kraft, tydligt och klart, och jag tyckte om honom mer än nånsin."

Ack ja, kanske glömde Dresden, februari det året för ögonblicket?

6) "1 januari 1942. Ett nytt år börjar. Jag undrar vad vidstående tre gubbar väntar sig av det nya året. Hitler ser då åtminstone ut som om han hade åtskilliga sömnlösa nätter bakom sig, Churchill ser sorgsen och bekymrad ut, endast Roosevelt verkar amerikanskt förhoppningsfull."

Jo, hon var capabel till medkensla, äfven med Hitler. Med tanke på den sömnbrist jag åsamkats, kan jag bara instämma.

7) [Vid bild 8] "Stackars alla små soldater runt hela jordens ring!" skriver hon och konstaterar att hon hellre själv skulle skjuta sin son Lars än att släppa ut honom i kriget.

Öfverord, hoppas jag. Tyvärr icke säker, eftersom hon tyvärr kom att stå för "activ dödshjelp" alias barmhärtighetsmord.

Läs och se mer:

SvD Kultur** : Astrid Lindgrens egna ord om kriget - Bild 8
http://www.svd.se/kultur/astrid-lindgrens-egna-ord-om-kriget_4536908.svd?sidan=8

Inledningen till bildspelet är också intressant:

När jag gick i skolan fick vi tillsägelse om att inte göra arbeten om Astrid Lindgren. Skriv om vad ni vill, men inte om Astrid Lindgren, förmanades vi. Kanske hade uppsatserna om henne varit för många. Kanske tyckte vår lärare att vi var vuxna nog att lämna sagornas och lägereldarnas tid bakom oss. För verkligheten. Något som hänt på riktigt. Varför inte det alltid gångbara ämnet andra världskriget? En fördjupning om Dagen D? Ett porträtt på Churchill! En redogörelse för tyskarnas Blitzkrieg?***

De orden säga mer än hvad som behöfs om hvarföre svensk skolpligt var en styggelse. Skulle en grekisk pojke anmodad af rhetorn att skrifva en, nja, icke cria utan ett låtsastal, ha anmodats "undvik Homerus!", tror intet jag det. Dessutom : en class kan bara skrifva så många uppsatser som den kan skrifva. Uppsatser om Astrid, allas vår Astrid eller hennes böcker hade icke blifvit flera än classen anmodats till - eller kanske de hade blifvit det i alla fall? Ngn hade kanske skrifvit mer än han ombetts, om han fått skrifva om A. Lindgren? Och blifvit scribent på köpet?

I hvart fall, om lärare i svenska voro sådana i allmänhet att de skulle tröttnat på det emnet (eller de emnena), säger det ngt om deras dåliga smak eller kryperie inför mägtigare folk med dålig smak.

Var en gg kär i en ungerskättad svensklärarinna, hennes föräldrar hade flytt communismen, som gaf sina, f d mina, svenskelever en uppgift om Pippi Långstrump som vuxen. Gillade emnet så mycket att jag skref en sjelf - hon försvarade monarchistiskt Kurrekurredutt-ön mot communistiska revolutionära inkräktare. Och gillade intet riktigt att hon och de andra tillropades "faster ister".

Hans Georg Lundahl
Nanterres UB
St Johannes Apostelns
Martyrium i Rom, innan Patmos°
6-V-2015

* ASCII-Code, egentliga värden se: http://ascii-code.com/, för omvända värden, vik alphabetet och se hvilka bostäfver som svara till hvarandra, A=Z, M=N. Man kan också klippa och lägga ihop A=N, M=Z.

** De mena förstås cultur, men försvenska stafningen. Hörs ändå att det är latin och intet svenska, första stafvelsen är ingen svensk förstafvelse! Camouflaget misslyckadt! Precis som elev är franska, äfven om det skulle stafvas "elef". "All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbari't var en gång fosterländskt" är kanske öfverord, men ...

*** Se: SvD Kultur [=cultur, se ofvan] : En krigsskildring utan motstycke
5 maj 2015
af Erika Hallhagen
http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-krigsskildring-utan-motstycke_4539668.svd

° Romae sancti Joannis, Apostoli et Evangelistae, ante Portam Latinam; qui, ab Epheso, jussu Domitiani, vinctus Romam est perductus, et, judicante Senatu, ante eamdem portam in olei ferventis dolium missus, exivit inde purior et vegetior quam intravit.