Ju mer jag studerade ju mer förvirrad blev jag. Tillslut fick min äldre syster (en mycket engagerad evangelikaliskt troende som var flexibel med samfundstillhörigheten) nog och skällde ut mig för att jag hade blivit “besatt” av tanken på att hitta den “sanna kyrkan”. “Spelar det verkligen någon roll?”, frågade hon. Jo, det gjorde det. Det går utmärkt för en protestantisk lekman att ge samfundsfrågan en låg prioritet bland de religiösa frågorna: lekmän kan gå till ett protestantiskt samfund ena veckan och till ett annat nästa vecka och ingen bekymrar sig särskilt mycket om det. Men en pastor kan självklart inte göra så. Han måste göra en mycket seriös satsning på att en bestämd kyrklig gemenskap och normalt sett varar det engagemanget livet ut. Så självklart måste det beslutet fattas med den djupaste känsla för ansvar och det måste göras innan, inte efter, ordineringen till pastor.
Labarum : Logik och protestantismens grunder
[öfversättning Anton Assarsson, 08 september 2010]
https://labarum.wordpress.com/2010/09/08/logik-och-protestantismens-grunder/
Nu var det intet för att bli pastor som jag studerade frågan.
"lekmän kan gå till ett protestantiskt samfund ena veckan och till ett annat nästa vecka och ingen bekymrar sig särskilt mycket om det"
Beskrifver ganska väl min situation från 9 till puberteten - utom att mor och jag intet bojkottade catholicismen.
Men sedan var jag historie-intresserad, och råkade se huru protestantiska reformationerna gått till. Och sedan huru inqvisitionen (trots påståenden byggande på Foxe' Book of Martyrs) intet gått till (tack Umberto Eco, tack Rosens namn!).
Och sedan var det det här med en synlig Kyrka grundad af Christus, som Apostlagerningarne beskrifva denna.
Och Matthäus 28:18-20. Ett löfte om ALLA dagar. Går intet ihop med "ja, kyrkan afföll och behöfde reformeras" eller ens "kyrkan svalnade och blef ljummen och behöfde reformeras" (af folk utan utsändning).
Och så var det dumdrygheten i de invändingar jag hörde mot catholska kyrkan (af hvilka en del intet längre förefalla mig dumdryga, det som gälde V-2, inculturation, JP-2).
Hans Georg Lundahl
Bibliothèque Parmentier
St Sylvester
31-XII-2015
No comments:
Post a Comment