Nu ha en del trads kommit fram till att den listan behöfdes, och normalt sedt öfverdrifva de sidan af "om alla finge läsa X som är en dålig bok, skulle alla falla för dess dålighet". De ha intet kommit fram till att en af vinsterna också var att man kunde colla upp att en känd bok var tillåten att läsa genom att titta efter att den intet var på index. Tyvärr. I Paris verka trads både i St Nicolas du Chardonnet (FSSPX) och bland Sedisvacantister utgå från att Narnia-böckerna och Härskarringstrilogien skulle ha varit på index, om det funnits qvar. Men de blefvo mycket kända mycket tidigt och då fans index ännu qvar. Och de sattes intet på index.
De sattes dock på ett helt annat index: de röda (ännu intet rödgröna) bibliothekariernas. Och detta factum, spefullt uttryckt som att de "satts på index" har sipprat genom diverse loger eller frikyrkor till att desinformera om fantasy-genren.
Deraf drabbas: Mgr Richard Williamson, som af vissa misstänks för att vara Rosencreutzare för att han elskar The Inklings, och jag, hvad jag än concret misstänks för att vara del af, som varande en stor fan af Tolkien och CSL.
Detta leder till frågan hvad index var till för. En sak den var till för var att frikänna läsare af t ex Selma Lagerlöfs Nils Holgersson från att läsa dåliga böcker. Den var - liksom den beslägtade inqvisitionen - till för att undvika guilt by association.
Men hvad var den intet till för?
1) Bloggar, det fans intet. Och skilnaden är bl a den att en bloggs meddelanden kunna uppdateras och t o m ofta uppdateras automatiskt med commentarer undertill, och dermed kan ett missförstånd i meddelandet rättas till för alla framtida läsare af en commentator.
Detta factum skiljer en blogg från en tryckt bok, der en marginalanteckning bara kommer till del alla framtida läsare af just det exemplaret, medan en commentar kommer alla framtida läsare till del ö h t.
2) Fantasy, det var intet alla "fabulae" utan bara "fabulae amatoriae", oftast, som kommo på index.
3) Controversiella men intet ur biblisk eller christen synpunct heretiska påståenden om vetenskap eller cosmologie.
Så snart Settele förfäktat att domen öfver Galileo 1633 vore irrelevant för nyare heliocentrisk cosmologie, så upphäfdes indexerandet af heliocentrisk litteratur, 1820 och åren derefter.
Deremot sattes aldrig geocentrismen på index.
4) Att straffa författaren för att han lefde ett dåligt lif. En författares dåliga lif kan vara ett felaktigt rykte om honom, men äfven om det intet är det, är bokbojkott inget straff för ett dåligt lif som kyrkan mäter ut internationnelt. En författares verkligen förekommande dåliga lif behöfver intet afspeglas, eller om det afspeglas intet afspeglas på ett dåligt sätt, i hans verk. Om Oscar Wilde en gång skref (efter sodomie-affären) att han förtjenade sin olycka, var detta ett återspeglande af hans dåliga lif, men intet ett som skadade läsaren.
5) Att inskärpa psychologernas och fariséernas syn på hvad som är skadligt genom att uppmuntra till "omognad," eller till andra psychologiska skällsord, vare sig hos läsaren, som ang. fantasy, eller hos skrifvaren, som ang. bloggande.
Psychologer och dylika ha inget sinne för huru skadligt det är att läsa Casanova eller Darwin, heller inget sinne för huru oskadligt det är att läsa barn- och ungdomslitteratur som Enid Blyton eller JRRT.
6) Index var heller intet till för att staten skulle slippa critik från marginaliserade, eller vetenskaplig expertis från amateurer med väldigt marginella idéer.
Man har häfdat det sednare om fallet Galileo, precis som man häfdat att Guernica var ren terror mot civila. Men i Guernica föregick en troupe-samling, och i Galileo-fallet handlade det om att försvara Bibel-ställen och traditionnel läsning af dem.
Och hvad ang. statens vilja att slippa marginaliserades critik, har Kyrkan snarast stått genomgående på de marginaliserades sida, så snart det intet funnits doctrinära skäl eller motståndet mot en blodig revolution som skäl till att intet göra det.
Att sätta en befrielsetheolog eller en new ageare på index för fel mot Leo XIII's Rerum Novarum eller mot Stephan Tempiers syllabus öfver förbjudna theser (inledd med en mini-index öfver förbjudna böcker och författare) är en sak. Men det går intet att sätta ngn på index för att han påminner Reagans rådgifvare Reilly om befrielsetheologer eller närmaste vetenskapsacademie om New Age.
7) Index var fr a intet till för att en prest skulle vädra sitt personliga ogillande mot en intet serdeles andlig lekman genom att sätta hans verk på index för att döma honom att gå i kloster eller taga jobb som en knegare.
Äfven om en munk skulle trotsa klostret genom att skrifva, skulle hans böcker intet automatiskt stå på index af den anledningen. Hans straff i klostret äro ngt helt annat än evt. uppsättande på index.
Erasmus af Rotterdam hade dispens att lefva utanför sitt kloster, men jag har för mig att han ändå, eller i hvart fall vissa af hans böcker hamnade på index.
Hvilket leder öfver till frågan hvilka böcker som stodo på index, och hvilka som intet gjorde det. Colla sjelfva, vet jag!
Index Librorum Prohibitorum, 1948
http://www.cvm.qc.ca/gconti/905/BABEL/Index%20Librorum%20Prohibitorum-1948.htm
Jag hade tydligen fel, jag sökte på både Erasmus och Roterodamus (d v s med Roterodamus både som geographiskt tillnamn och som efternamn, t o m under Desiderius), men han var intet med.
Deremot fördömdes Alfred Rosenberg två ggr, Index-congregationen var tydligen - helt riktigt och i sin ordning - antinazistiskt sinnad:
Rosenberg, Alfred Der Mythus des 20 Jahr hunderts. 1934
Rosenberg, Alfred An die Dunkelmänner unserer Zeit. 1935
Jag antar att titeln på andra fördömda verket tyder på att Alfred Rosenberg tog notis om första fördömelsen och polemiserade mot index ... hans ordval ansluter sig till en titel af Desiderius Erasmus (Literae Obscurorum Virorum - Briefe der Dunkelmänner skulle det öfversättas) och påminner mig om en obehaglig scen mellan mig och en frimurare, på tal om att Franco hade den goda smaken att förbjuda frimurerie i Spanien. Han talade om "dictaturer och mörkermän". Nazismen var en frimurare-förderfvad fascism (äfven om nazisterna förbjödo de icke-nazistiska frimurerierna).
Hans-Georg Lundahl
Médiatèque des Halles
St Johannes Nepomuk
16-V-2013
