Jo.
Factiskt.
Moderna Afrika-forskare tro jo gerna på grioternas mundtliga och versifierade slägttaflor öfver sina Mandinka-höfdingar och Benin-kungar. Gerna det, men hvarföre skulle då Snorre ha haft mindre anledning - jag menar objectivt sedt, icke utifrån hans synpunkter eller från våra sedvanliga, utan utifrån dem vi borde ha och han borde ha haft, då som nu - att tro skaldernas Ynglingatal?
Språket i Ynglingatal tyder på sen redaction?
Jo, men språk är en variabel, och vid mundtlig öfverföring af information förändras språket utanför versen. Det versifierade hänger delvis med, måste delvis sättas à jour i den mån som utantilläranden och utantilläraren (parnrdit/pundit som det heter på hindi) ha ambitionen att versen skall utgöra en form af deras dagliga språk. I motsatt mån kan vers också öfverlefva en språkutveckling motsvarande två språkskiften: som vers på sanskrit öfverlefvat skiftet till prakrit och skiftet till nyindiska dialekter som hindi.
Uppenbarligen är Ynglingatal på ett sednare språk än det som Oden sjelf kan ha brukat vid sin ankomst till kung Gylfves Upsala. T ex är hans eget namn stafvat utan inledande w-ljud. Än sedan? Vers kan i viss mån omplanteras i ny språkform. Så har Chaucers verser - detta är angeläget här - öfverlefvat att läsas utan uttalade slut-en.
"Whan that Aprill with his shoures soote" - "hoann datt April oid his sjores såte" eller "oann datt Aprill oid his sjaurs sot". Samma rad, men två uttal och två olika rhytmer. Den andra har i likhet med Fornyrdislag som vi känna till det möte af betonade stafvelser. Hexametrar ha blifvit versus politicus i Grekland efter utjemnandet af vokalqvantiteter. Grioternas nuvarande språk torde också skilja sig från de första slägtledens.
Med andra ord förordar jag att början af Ynglingatal - verser ha då tillsatts efterhand - skrifvits på Urnordiska och sedan ändrats till uttalet (och dermed versformen) medan de sista verserna redan från början haft nytt uttal och form (nytt för den tiden altså), på Fornnordiska eller Fornnorska. Och att den fungerat som minnesramsa för en större corpus historisk kunskap.
Hans-Georg Lundahl
Georges Pompidou/Paris
19-X-2011, St René Goupil
(jesuitmartyr)
2 comments:
Deremot är den historiske Oden intet nödvändigtvis physisk anfader till Öst-Englands kungaätt.
Den son af Oden de skulle härstamma från vore enligt en genealogisk site jag consulterade "Casere" - den fornengelska formen för Caesar.
Och att Julius Caesars far skulle ha blifvit kung i Uppsala förefaller högst otroligt. I det sammanhanget är det snarare frågan om "Oden" som "Allfader". Precis som jag knappast räknar Sarpedon och Minos som nephelim (till skilnad från m¨jligen Hercules, Romulus, Merlin och nra till), utan som söner - enligt oriktig uppfattning af smickrande hedningar - till "Allfader Zeus".
Sedan är det en helt annan fråga om Östenglands kungar härstamma från Oden, Caesar, eller ingendera.
Deremot kan Oden - den upsalensiske - ha varit antingen samtida till Caesar eller en generation äldre. Hans rivals Njord sonson Fjölner verkar ju ha varit samtida med Augustus.
Den son af "Casere" de skulle härstamma från är intet känd ur Romersk Historia, såvida inget drastiskt namnbyte egt rum, men "calvus moechus" lär ju ha haft en del okända oäktingar.
Post a Comment