Är det Catholsk Tradition att vara Heliocentriker?

Uppenbart är det intet tradition sedan apostlarne, som Uppståndelsen. Man är det säg, lika catholskt som Rerum Novarum och Casti Connubii, som traditionen att anse jorden rund och bättre brukad med jemnare egendomsfördelning eller att tacka nej till preventivmedler?

Kan kanske tyckas så efter Providentissimus Deus? Sade intet Leo XIII att det fans två möjligheter vid skenbara motsägelser mellan vetenskap och uppenbarelse, nemligen att antingen neka vetenskaps-ordets bevisthet eller religions-ordets orubbliga enhet med god exegetik? Jo, och han sade intet hvilket af de två som skulle gälla i den heliocentriska eller geocentriska tvistefrågan.

Men citerade han intet en kyrkofader, som sagt att Moses skrifvit intet efter hvad som fins ute i rymden utan efter hvad som syns för ögonen? Jo, och denne kyrkofadern gjorde så till förmån för en astronomisk theorie som afvisas af dagens astronomer, och ifall rymdfärder till och bortom månen verkligen skett är denna theorie dessutom så godt som motbevisad: det gäller de cristallinska sfärerna, som ju Moses' text ingenstädes nämner. Hvilket påfve Leo XIII gifvetvis bör ha varit medveten om.

Men - och här är cruxet! - blef intet Providentissimus Deus enhetligt mottaget som "nu skall man vara heliocentriker"?

Svar: nej.

Påfve Benedict XV prisade intet Dante med orden "fastän Dante hade fel om himlakropparnes banor" utan med orden "äfven om Dante nu skulle ha haft fel om himlakropparnes banor". Och här har jag ett exempel till:

Logik

Du har sett att katolskt tänkande inte begagnar andra kunskapsmetoder än vanligt profant tänkande. De lagar som gäller inom filosofi, matematik, medicin, kemi, historia och litteraturvetenskap, gäller även för katolsk teologi. Du har inte mött krav på att tro det orimliga, anta självmotsägelser eller "kasta dig ut på djupet". Därför har du kunnat följa det katolska tankesystemets byggnad bit för bit i dess logiska korrekthet och harmoniska ordning.

Notera att de naturvetenskaper han räknar upp bland andra discipliner - min emfas - äro medicin och kemi. Intet astronomie. Ett ämne der han var försigtig att uttala sig. Hvilken han? Jo, en dansk convertit och prest vid namn Peter Schindler, som utgaf skriften jag hemtat detta från år 1952. Det är en utmärkt skrift, här är länken till den:

Schindler: Om du skulle bli katolik
http://www.katobs.se/omkatolik_schindl.pdf

Den kan nedladdas som pdf och skrifvas ut, ej skyddad genom upphofsrätt.

Hans-Georg Lundahl
Bibl. Mouffetard, Paris
St Mauricius' Dag
22-IX-2012

Pest före Digerdöden

Jag yppade tre hypotheser om St Rochus, lefnadsåren och den relevanta diagnosen.

Stöd för att pesten factiskt fans före digerdöden, äfven i Europa, fick jag här i gratistidningen Direct Matin. Med dagens helgon - Saint Matthieu d v s St Matthäus - och äfven en ephemerid för dagens datum:

Franska:	Min öfversättning:
En 1188, fondation de la confrérie des Charitables de Saint-Eloi de Béthune, lors de la peste qui ravage l'Artois.	År 1188 grundandet af de Barmertigas brödraskap af St Eligius i Béthune, under pestepidemien som härrjar i Artois.
Saint-Eloi apparaît à deux maréchaux-ferrants, Germon et Gautier, qui l'implorent.	Sankt Eligius uppenbarar sig för två grofsmeder, Germon och Walther/Gautier, som anropa honom.
Il leur affirme:	Han försäkrar dem:
"Le fléau n'approchera point de vous, même de vos demeures!"	"Gisslet kommer icke nära eder, icke ens edra boningar."
Forts de cette protection, ils secourent les pestiférés et les enterrent.	Starka under detta beskydd bistå och begrafva de de pestsmittade.
La dévise de cette confrérie est	Brödraskapets devis är
"Exactitude, Union, Charité".	"Nogrannhet, Enhet, Kärlek".
Elle traverse les siècles, résiste à la Révolution mais devient laïque devant l'intransigeance de l'évêuqe d'Arras, en 1853, tout en recevant encore des encouragements de Pie XII et de Jean-paul II après les indulgences de trois papes.	Det genomgår seclerna, motstår Revolutionen men blir "laïque" (seculariserar sig) inför biskopens af Arras intransigence, 1853, men mottar ändå uppmuntran af påfvarne Pius XII och Johannes Paulus II efter aflatsbref från tre påfvar.

Om pesten fans i Europa redan 1188, så fins det inget hinder för att St Rochus kan ha varit med om sådan och ändå dött 1327, innan Digerdöden.

Hans-Georg Lundahl
Médiathèque des Halles
St Matthäus Dag
21-IX-2012

Kriterium eller Ordbetydelse?

Marsilius af Padua ... skriver i sit værk Defensor Pacis fra 1336 at begrebet rige (regnum) har flere betydninger, hvorefter han opregner fire af dem. Den første betydning af et rige er et territorium som indeholder flere byer og provinser underlagt én hersker. Den anden definerer han med Aristoteles og Thomas Aquinas som tempereret monarki (monarchiam temperatam), det vil sige en regering som accepteres af befolkningen. Den tredje betydning er ifølge Marselius (sic!) den mest almindelige. Det er en kombination af de to første definitioner; altså flere byer og provinser samt indbyggerne i disse, som villigt lader sig beherske af én regent. Bartolus af Saxoferrato opstillede en række forudsætninger for, at man kan tale om en suveræn magt, som kan sammanfattes i fire kriterier: For det første ret og evne til at tage besluting om krig og fred, for det andet ret og evne til at opkræve skat, for det tredje ret og evne til at lovgive og endelig for det fjerde ret og evne til udøvelse af kriminal- og civilretlig myndighed.

I venten på at noterne 6 og 7 skal bli synlige, vover jeg mig allerede til at sige at Marsilius ikke ger to eller tre kriterier på ét begreb, uden to eller tre begreb om ét ord. Han siger simpelthen at regnum betyder 1) rige eller 2) monarchie eller 3) kongerige d v s monarchiskt styrt rige. Hvis han gaf en fjerde definition, så er den ikke med i dr.phil. Nils Hybels referat.*

Den første bemærkelse var Romerriget et rige fra de Puniske Krigenes tid. I den anden betydning var Rom och sednere Romerriget en monarchie i to omganger: fra Romulus til Tarquinius den Hoffærdige og fra Julius Cæsar til 1917 / 1918 (hvad enten man nu regner Tsar Nikolaj II eller Kaiser Karl I som sidste Romerske Kejsere). Og i hin anden omgang var Romerriget "regnum" i både betydelser.

Bartolus gir deremod meget riktig criterier, d v s indholdet i stadsmagten, hvad enten den nu er mere local eller mere overregional, hvad enten den er monarchisk eller polyarchisk, d v s aristocratisk eller democratisk. Eller for den del, delet mellem de to.

Og her er magtdelningen mellem konge og stormænd noget Nils Hybel tar som indtægt før at frakænde kongen magt selvfølgelig ikke andet end en opdelning af den suveræne magt mellem konge og stormænd, d v s helt i linje med "monarchiam temperatam". Man adlyder som stormand ikke kongen fordi man er absolut nødt dertil (som en tyrkisk general Kara Mustafa, der får et silkessnor at strybe sig i, når han ikke klarer opgaven at intage Wien), uden fordi man vil og synes kongen har tilstrækkelig meget store sjanser for at ha ret for at det skal vare rimeligt at adlyde ham i hin bestemte sag.

I anden afdelning vil Hybel blande sammen skat og rente. Men at kræve et opbåd i krig fra én stormand der har en vis se'lvstendighed er en form af beskatning. Dog må jeg indrømme at mordet på en fyrste der opkræver skat er mere anarchie end monarchie. Men hvis lovgivning var kongens enesag (som under Louis XIV) eller skete sammen med stormænd eller endogså sednere parlament (som under Gustaf II Adolf i Sverrig, eller første perioden af Gustaf III's regering), så var den alligevel et indhold i suveræniteten.

Hvis Nils Hybel nu virkeligen vil controllere på enhver af de sex puncter hvad der var kongens magt og ingen andens, ja det står ham naturligtvis frit, men er måske ikke riktigt ens med de misselalderlige criterier. Netop fordi han misopfatter hvad criterierne drejer sig om.

Fodnoterne er kommet op nu. Nej, jeg får ikke directe citater fra enten Marsilius eller Bartolus. Men hvad Nils Hubel selv sagt virker på mig som at han gjort en methodologisk fejl, uansedt hans facta om Danmark er riktige eller ikke. Jeg har ingen alvorlig grund at betvivle det, egentlig. Men selv hvis en periode ikke hele det sednere Danmark var et virkelig rige, så var der dele af det der så var. Og vedrørende hvor Knud den Hellige samlede sine mænd, var det måske simpelthen en spørgsmål om hvorhen han befandt sig eller hvorhen han rejnede få de fleste krigsmænd på hurtigste måde. Hvis jeg ikke husker Saxo helt forkert hafde kongerne problemer hvorhen han end befandt sig med de andre egner. Det har Nils Hybel ret i.

Hans-Georg Lundahl
Médiatèque des Halles
Sankt Matthäus Dag
21-IX-2012

*Artikeln er med i nummer 2 / 2012 af Tidskrift for Historie 1066:
http://issuu.com/1066_tidsskrift_for_historie/docs/1066_-_tidsskrift_for_historie___2__2012?mode=window&backgroundColor#222222

Angående Sanct Rochus, som Dick Harrison tviflade om

Dick Harrison: Sankt Rochus historia
http://blog.svd.se/historia/2012/09/18/sankt-rochus-historia/

Den artikeln innehöll dessvärre två dumheter som jag commenterade:

Enligt legenden om hans liv, som i likhet med alla helgonlegender måste analyseras med mycket stora nävar salt, utmärkte han sig för fromhet redan som barn, och som vuxen gav han hela föräldraarvet till hemstadens fattiga.

Jag påpekade att det intet var märkligare att ett helgon varit fromt som barn och börjat sin carrière med att ge bort föräldraarfvet än att unge Wolfgang Mozart varit musicalisk som barn eller att unge Thomas Edison varit händig som barn. Ingen vettig menniska ser ngt behof af att taga det med ngn större nypa salt, och det gör jag gifvetvis intet med St Rochus' legend heller.

Så långt legenden, som också anger att Rochus dog år 1327, långt innan pesten (digerdöden) kom till Europa i den så kallade andra pandemin 1347. De sjukdomar han verkligen konfronterade, om vi skall tro på de sjukvårdande inslagen i legenden, kan alltså inte ha varit verklig pest (dvs. orsakad av bakterien Yersinia pestis).

Jag räknade upp tre möjligheter:

• annat årtal (en theorie som haft vist uppsving om honom, typ att han dött 1377 i st f 1327 (mcccxxvij i st f mccclxxvij);
• annan diagnos (som Dick nämnde);
• eller att pest fans sporadiskt före digerdöden, äfven i Europa. Montpellier ligger intet så långt från dåförtiden arabiska Spanien.

Kan tänka en fjerde: att discrepansen först nyligen kommit till internet och att det går att verifiera samstemmighet i den mån jag collar med böcker.

Commentarerna togos bort. Kanske för att jag öfverskridit, med de två, gränsen 500 tecken. Eller kanske för att ngn tyckt det var olämpligt af mig att ifrågasätta tviflets hegemonie angående helgonlegender. Men innan dess besvarades det ena jag sagt, jag delar nu upp en commentar af en Victor_A:

Bl.a. måste medeltida helgonberättelser liksom kungaberättelser tas med mycket salt, eftersom de ofta var klicheer. Dvs. exakt samma levnadsberättelser upprepades för många helgon/kungar/kända personer

Ibland hända exact samma händelseförlopp om och om igen. C S Lewis och Albert Einstein vantrefvos i skolan eller hade båda två i hvart fall nra slags skolsvårigheter. Den ene med sport och umgänge, tils han fick privatlärare och lof att concentrera sig på intressanta ämnen, den andre med matte. Hvilken af dem lånade det draget af hvilken? Eller var det så att "exact samma sak" (skolsvårighet och sednare berömmelse) hände dessa två ggr och ytterligare ett antal, p g a skolpligten? Det är hvad jag tror om detta.

Gustaf Vasas äventyr i Dalarna är typexempel på detta. Exakt samma slags äventyr beskrivs för andra personer i Europa redan under medeltiden.

Om du tänker på Kung Alfred af Wessex vill jag minnas att det just INTET var exact samma berättelse. Om Alfreds dåliga brödbak går igen (hvilket jag intet mins om Wasa) kan det ju bero på att vanligt folk ha en öfverdrifven uppfattning att hvad de klara af skall enhvar kunna klara af. Medan kungligheter och adelsmän väldigt ofta ha brister i just brödbak.

I medeltida krönikor skriver man ofta om militära slag att "blodet stod upp till anklarna". Det är bara en metafor för att det var ett stort slag, inte att man faktiskt vadade i blod.

Metafor, bildrik beskrifning af huru högt det sqvätte eller verkligt vadande, jag har intet collat upp slag med många afhuggna eller spräckta hufvuden, nuförtiden ge ju kulor ofta döden med mindre blod utspridt. I hvilket fall som helst är det intet nödvändigt att antaga att det är en cliché utan factainnehåll.

Så är det också inom bildkonsten. I Kina avbildas filosofen Lao-ze och andra daoistiska vise med en stor avrundad panna, trots att ingen vet hur han såg ut.

Kan vara att hårfästet ganska ofta går uppåt med åldern? Kan vara att stor afrundad panna blef ett af dragen traditionen mindes hos Lao-tse och förväntade af hans efterträdare och dermed verkligen också förelåg hos dem som accepterades som sådana? I hvilket fall som helst är det intet nödvändigt att antaga att det är en cliché utan factainnehåll.

Det är bara ett stelnat uttryck för en viss egenskap man vill förmedla.

Som kanske fans der i factiska förhållanden som öfverensstemma med uttryckets ordalydelse?

-Och samlade man ihop alla reliker av Jesu kors, skulle de nog bilda en hel skog...

Har hört att Jean Calvin påstod detsamma. Nu är du ute i Renaissancens anti-medeltida och anti-catholska träsk. En factoid är ingen hållbar parallel att upprätthålla en princip med.

Under detta inlägg går det att commentera. Jag tar intet bort commentarer p g a längd eller enbart för att jag motsagts. Och om nu händelsevis min svenska stafning retat ngn internet-redacteur, så tar jag både Dahlins och Atterboms stafning och serietidningarnas.

Hans-Georg Lundahl
Médiathèque des Halles
Sainte Émilie Rodat
19-IX-2012

Débat om LVU/skolpligt/hemskolning

Bakgrund:

Status om tenta.

HGL:

trefligt, bästa chancer! hvad var tentan om?

ME:

Svenska skolans historia från 1000-talets klosterskolor fram till dagens skola. Dessutom den gällande skollagen och de olika läroplanerna för våra olika skolformer.

HGL:

ah, ok - har en viss förkärlek för drottning kristinas gymnasier - och sorbonne-eran. / mins jag nyheter och dylikt rätt att hemskolning är mycket svårt att få i landet?

ME:

Ja, jag hörde till och med talas om en familj som utvandrade till Åland för att kunna bedriva hemundervisning.

MS:

var det inte en familj som fick sitt barn satt i fosterhem 2009 för att de ville ha hemundervisning mm

ME:

Det känner jag inte till, men det är möjligt.

MS:

Swedish Home-School Family ‘Broken to Pieces’
http://www.cbn.com/cbnnews/world/2012/March/Swedish-Homeschool-Family-Broken-to-Pieces/

HGL:

[MS], antar att du menar svensk-indiska paret pà gotland, pojken Dominic Johansson togs fràn föräldrar ... ja just, det var den histoiren du länkade till, ja / Om jag intet trycker gilla-knappen, sà är det för att jag letar efter ogilla-knappen (som intet fins pà FB), och om jag trycket pà gilla-knappen för [ME] nyss sà har han ju berättat om ett lyckligare slut pà AAland.

PN:

I fallet Dominic var det väldigt mycket mer än en hemskolningsvilja som låg till grund för att han flyttades till fosterhem. Hans fall har sedan snattats av vissa hemskolningsorganisationer, vilka utnyttjar honom och hans tragiska historia för sin egen skull.

MS:

Bra att veta [PN], jag har letat mera info men inte hittat - minns bara att det blev skriverier mm.

PN:

Det finns en mängd domstolsavgöranden som är väldigt klargörande.

MS:

Om just fallet Dominic???

PN:

Ja, givetvis. Prövningen av om hans biologiska föräldrar kunde förväntas ta tillräckligt god hand om honom skedde ju i domstol. Begär ut dom i mål nr. 5074-09 från kammarrätten i Stockholm till att börja med. Det finns en mängd överklaganden och dylikt också. Namnet bör förresten vara Domenic Johansson.

MS:

Där ser man - jag mindes bara att det hade hänt och sen googlade lite -men det kom inte upp så mycket vettigt... Men jag kan förstå att det kan vinklas både hit och dit beroende på vem som använder storyn. :-)

PN:

Det var sådant som negligering av barnet, drogbruk och en mängd andra saker med i bilden, där hemskolning baserat på någon utländsk serie videokassetter riktade till hemskolare i indisk slum (om jag minns rätt) genomförd av fadern var en liten del.

MS:

Är det mer än bara den punkten - om hemundervisning- kan jag förstå att det har vinklats fel...

Jag hade hemundervisning som barn - mina föräldrar var missionärer i Panama och vi hade statliggodkänd hemundervisningsmaterial från min fars hemland Nya Zeeland som var riktigt bra! Sen har jag sett i USA där jag var på besök att det finns alla möjliga varianter av skolundervisning att använda sig av - vissa bra, vissa mindre bra.

Såhär finns det på Nya Zeeland...
Home | Te Aho o Te Kura Pounamu
http://www.correspondence.school.nz/

PN:

Det är mycket, mycket mer. Domenics tänder var oerhört misskötta, hans föräldrar avsåg ta honom från Sverige till Indien när myndigheterna började bli intresserade men tyckte inte att vaccinering vore lämpligt, Domenic hade betydande svårigheter i samspelet med andra barn till följd av isolering hemma (enligt soc. hade han inte ens utvecklat ett ordförråd rörande sina egna känslor vid LVU-ingripandet och processerna), hans pappa förnekade drogbruk tills han klumpigt nog åkte dit på narkotikainnehav i anslutning till omsorgsutredningarna, och så vidare.

MS:

Det verkar vara så att det har gjorts misstag hela vägen med grabben - jag tycker att det är konstigt att det fick gå så långt i så fall... jag har hört om andra familjer som utredds för minsta lilla - varför väntade man så länge med grabben kan jag fråga mig.

PN:

Man kan få tillstånd till hemskolning även i Sverige, även om det är lite krångligt och kräver förhållandevis hög kompetens hos föräldrarna (eller privatlärare) som avser hemskola. Domenics föräldrar försökte inte ansöka om det, skolpersonalen och soc. vittnade om att han kom till skolan när han väl gjorde det i smutsiga och trasiga kläder, i senare processer tar pappan upp ett utländskt utbildningsmaterial för barn som lever i indisk slum som skäl för sin egen lämplighet som hemskolare, med mera.

Man väntade inte så länge med honom, egentligen. Vad som skedde var att man i skolan uppmärksammade missförhållanden och i samband med det planerade föräldrarna att ta barnet utomlands istället för att samarbeta med socialtjänsten och skolan. Det var utlösande för LVU-ingripandet. Åtminstone minns jag det så nu, det var ett tag sedan jag läste domstolshandlingarna.

Rent krasst går det inte att genomföra LVU-procedurer utan att det blir jobbigt för de flesta inblandade parter. I fallet Domenic tas det upp i senare processer att han hos sin fosterfamilj börjat utveckla en större social förmåga och knappa in på sina skolkamraters kunskaper. Det framkommer också att hans föräldrar inte har skött det umgänge de haft rätt till på ett bra sätt, ibland har de utan förklaring uteblivit från träffar och så.

MS:

ja, oavsett är det tragiskt för grabben!!! och även för hans föräldrar.. men mest för grabben!

PN:

Absolut.

HGL:

Denne man har altså haft tillgång till domstolshandlingarne? Huru? Detta säger kanske ngt om hvilka typer som fälla afgöranden i sådana fall.

Och jag litar intet pà svenska myndigheter för fel öre i sådana fall. Ang. tänderna kan man ju haft instälningen att fà dem utdragna i Indien i st f fyllda med amalgam. Sedan är jag i princip mot borttagande från föräldrar äfven vid "uppenbar vanvård". Dödshot är ngt annat.

Ang. droger antar jag i detta fall det handlar om haschisch. Intet bra, men nedrigt att bruka det som anledning att taga barn från föräldrar.

PN:

Domstolshandlingar är offentliga. Du kan begära ut egna kopior om du är intresserad. Förvaltnings- respektive kammarrätten i Stockholm kan hjälpa dig.

Det var inte ensam anledning. Sätt dig in i fallet så kan vi diskutera det sedan.

HGL:

Jag har sett foton af Domenic före och efter omhändertagandet. Cumulativa anledningar imponerar intet på mig om ingen ensam är rättfärdig anledning till omhändertagande, t ex dödshot, hot mot trots alt giltigt döpt barns catholska tro eller föräldrars frånfälle.

Men äfven om anledningar af "cumulativ typ" vore godtagbara, skulle det ändå intet vara godtagbart att göra ondt värre, hvilket har skett.

PN:

Man kan också vara av uppfattningen att barns välfärd trumfar föräldrars önskemål om att sörja för dem på ett eller annat sätt.

Du är uppenbarligen av uppfattningen att föräldrars nycker och negligering är viktigare än barns välmående.

HGL:

Intet för moraliska föräldrar. Deremot är barnens just välfärd ett ansvar för föräldrar och icke stat.

Och att må mindre bra än man kunnat p g a föräldrars negligering är bättre än att må urkass p g a soc och barnpsyks näsvisa och hänsynslösa "ansvar".

Friends of Domenic Johansson
http://friendsofdomenic.blogspot.fr/2012/06/june-14-2012-hslda-parents-of-state.html

PN:

Som jag skrev tidigare, sätt dig in i fallet så kan vi diskutera sedan.

Jag är mycket ointresserad av dubiösa organisationer som försöker åka räkmacka på den här tragedin.

HGL:

organisationer? det är parets och advocatens blogg!

PN:

Vem är det du påstår är advokat?

HGL:

sorry, jag såg nyss att du hade en poäng: "Friends of Domenic Johansson is a group of concerned citizens from all walks of life and from around the globe, who have come together in an effort to make known, far and wide, the plight of Domenic Johansson. ..." hvilket intet innebär att de vore illa informerade.

De ha dock ngn slags contact med henne:

Friends of Domenic Johansson: The Johanssons Visited Domenic's School Today
http://friendsofdomenic.blogspot.fr/2010/05/johanssons-visted-domenics-school-today.html

Och en mycket correct uppfattning om svensk socialstat att stå på:

En liten handledning i hur svenska staten genom socialtjänsten tvångsomhändertar barn
http://vaken.se/modules/smartsection/item.php?itemid=732

"Barnet är ett självständigt, sina egna rättigheters subjekt."

Barnet är en ensam individ och som sådan i fokus för skyddsaspekten. Vad, hur, om eller varför någon gjort något mot barnet är i LVU oväsentligt, det viktiga är att barnet skyddas mot dess föräldrar och deras oförmåga att skydda det (LVU § 2) alternativt skydda barnet mot dess egen destruktivitet (LVU § 3). LVU är ju uttryckligen en tvångslag som ger det allmänna rätt att intervenera i familjens privatliv. Detta skydd avser alltså även skydd mot förälders eventuella oförmåga att skydda barnet (t ex mot tredje person). Det kan även vara fråga om "oförmåga att se barnets behov" samtidigt som föräldern påstås "använder barnet för sina egna behov". Observera att LVU i sin skyddsaspekt riktar sig uteslutande mot föräldrar och barn men inte mot andra personer som kan utgöra en fara för barnet. Den ideologiska tanken bakom LVU är att åtgärderna skall riktas mot kärnfamiljen.

Till exempel hindras föräldrar skydda barn från skoltvång, psyk - och soc.

Barn utgör det viktigaste marknadsintresset för Socialstaten, Sveriges i särklass största företag. Socialstaten har monopolställning och närmast obegränsad tillgång på kapital samt agerar utan konkurrenter eller krav på resultat.

Tvångsomhändertagandena i sig kostar uppskattningsvis (det finns inga säkra siffror tillgängliga och Socialstyrelsen ser det inte heller som angeläget att vi skall känna till det) 20-30 miljarder (jmf. miltärbudgeten på ca 40 miljarder) men, skadeeffekterna inräknade, förmodligen mångdubbelt mer. De verkligt stora pengarna ligger dock i den makt till "frivilliga" insatser och resurser som staten, tack vare blotta förekomsten av LVU:s totala maktrekvisit har tillgång till. I skuggan av LVU kan hela socialbyråkratin försvaras och expandera inom område efter område med särskild förkärlek till de omyndiga, dvs barnen. Barn fungerar i själva verket alltså som täckmantel för tillgång till skattemedel. När du nästa gång hör om problem bland barn- och ungdomar som man säger sig kunna lösa genom att socialbyråkratin tilldelas större resurser, kan problemen i själva verket vara det omvända, d.v.s. bero på att verksamheten redan erhållit för stora resurser.

Exempel: grabb finner vänner via internet bättre än skolan af ngn anledning (som skulle kunna vara mobbing eller annan isoleringsfrämjande sak på skolan) och anses "datorberoende":

Datorberoende pojke omhändertas
http://www.bltsydostran.se/nyheter/karlskrona/datorberoende-pojke-omhandertas(2370117).gm

PN:

Det är en grupp som i stort sett uteslutande tar fasta på att hemskolning omnämndes i LVU-processerna. Den är oerhört tendentiös. Jag undrar fortfarande över vem det är du tror är advokat, jag misstänker nämligen att det är jur. kand. Ruby, barnmisshandelsförespråkarinnan, du syftar på. Om hon är advokat numera är det väldigt, väldigt nyligen hon har fått titeln; personligen tror jag att hon är oförmögen att vinna inträde i Advokatsamfundet men jag blir gärna tillrättavisad på den punkten. Hon har drivit Domenics fall och i praktiken grundlurat hans föräldrar för sin egen dubiösa organisations skull. Hon är okunnig i konventions- och konstitutionell rätt och sysslar främst med att försvara våld mot barn.

Påhälsningen på skolan som hon och Domenics föräldrar genomförde var mycket märklig. Föräldrarna uteblev kroniskt från det planerade umgänget under den perioden och plötsligt åkte de till skolan och började tjorva om det stackars barnet. Pinsamt, om man frågar mig. Det kan noteras att den blogg du hänvisar till inte i några delar bygger på det underlag som LVU-besluten fattades på, den handlar alltså om någonting helt annat än tvångsomhändertagandet.

Vaken.se är en samlingsplats för knäppskallar med låg bildningsnivå och påträngande barnsligt konspirationstänkande. Jag har svårt att se varför du citerar en av deras verklighetsfrämmande pamfletter.

Anledningen till att man går i skolan är för att tillgodogöra sig utbildning som för de allra flesta människor i Sverige är nödvändigt för att de ska kunna bli självförsörjande och åtminstone någotsånär integrerade medborgare. Det är inte för att man hittar bättre vänner där än genom att sitta vid en dator. Notisen är dessutom otroligt sparsam med information, den anger ingenting om hur omfattande pojkens datoranvändning varit eller varför den motiverade till ett omhändertagande.

I domstolshandlingarna rörande Domenic kan du för övrigt se vad Ruby erhållit som arvode för att driva tämligen meningslösa processer. Det är hennes affärsidé, att få människor som inte förstår bättre att anlita henne som ombud i processer hon som jurist borde förstå att hon inte kan vinna framgång i.

HGL:

"Anledningen till att man går i skolan är för att tillgodogöra sig utbildning som för de allra flesta människor i Sverige är nödvändigt för att de ska kunna bli självförsörjande och åtminstone någotsånär integrerade medborgare" - mera integrerade än sjelfförsörjande i många fall, m a o spild tid. Äfven om tiden vore väl använd vore vänskapen eller frånvaron deraf mycket relevant i a f för om man trifs der eller intet. Att tvinga folk att stanna der de intet trifvas är slafveri.

"Vaken.se är en samlingsplats för knäppskallar med låg bildningsnivå och påträngande barnsligt konspirationstänkande" - Och hvarför skulle jag snobba om dylikt? Finner snarast att bruket af ord som "barnsligt" är en billig förtryckarestrategie* eller hvad nu feministernas ord var om fenomenet.

"att få människor som inte förstår bättre att anlita henne som ombud i processer hon som jurist borde förstå att hon inte kan vinna framgång i." - har du cristallkula?

Iven iff deer is nå Narnja, aj vill livv äs lajk ö Narnjönn äs aj kän ... Sverige är definitivt på underjordens sida häri.

Men tack för att du nästan öfvertydligt medgaf att skolan är en form af tvångsintegrering!

PN:

Sextonåringar är inte myndiga i Sverige. Vad de trivs med ska inte vara avgörande för vilken livsföring de har, av goda skäl.

Om det är allt du har till försvar av vaken.se så är min inställning oemotsagd.

Nej, jag har juridikstudier att luta mig emot.

Vad du menar med underjorden är mycket otydligt.

Självklart bör skolgång vara obligatoriskt. Mycket få sociala fenomen är så nyttiga för mänskliga samhällen som obligatorisk grundutbildning. De allra flesta människor är varken lärare eller lämpade att agera som sådana i någon större utsträckning därför är det bra om det allmänna kan erbjuda ämnesspecifikt utbildad personal som tar det ansvaret istället. I fallet Domenic har de gjort det emedan föräldrarna inte har gjort det. Vilket som är bättre enligt min uppfattning hoppas jag är tydligt.

HGL:

Du har afslöjat att du intet läst Silfvertronen af C S Lewis. Annars hade både svensk-stafvade engelska commentaren och referensen till underjorden varit uppenbar. Svensk juridik-filosofi är ganska mycket Hedenius, eller huru? Äfven det ganska underjordiskt.

De allra flesta menniskor ha capacitet att lära sina barn hvad de verkligen sjelfva veta och bry sig om. Och ingen att lära barn en massa saker som ngn annan satt upp som pensum för dem utom ifall det sammanfaller med föregående categorie. Hvilket än en gång tydliggör att skolpligt (liksom LVU, liksom mentalvård och annat dylikt skit) är tvångsintegration. M a o öfvergrepp från en "allsmägtig" d v s sjelfförgudande stats sida. Att du sätter svenska juridikstudier öfver de rättsfilosofiska och relevanta sakerna i vaken.se visar än en gång en ganska underjordisk instälning. Jag menar: Hitler, som med Reichschulgesetz visade sig hålla med dig om skolpligten, är ju redan dernere och väntar på dig.

PN:

Nja. Rättspositivismen efter Hägerström är minst sagt skadeskjuten numera. Jag är tämligen ringrostig vad avser referenser till brittisk fantasylitteratur, vilket knappast är en brist relevant i diskussionen.

Vill du att jag också ska börja strössla med fantasymetaforer?

HGL:

Om du har lust. Kan vara upplysande hvilken fantasy en person läser. Säger en del om en person hvilken smak denne har. Om du nu intet uttrycker rättspositivism, hvarifrån har du då detta förakt för IV Budet i tillempning i verldslig lag? Luthers tvåregimslära tagen till absurdistiska längder? Eller ren tanklöshet? Ang. Silfvertronen är referencen en slags tillspetsning af Antigones poäng mot Kreon. "Äfven om det intet funnes objectivt ngn orubblig lag är det bättre att hålla den orubbliga lagen än svansa för tyranners påbud" typ. Äfven om det i Antigone och vårt fall blir "mot slägtpieteten" och i Silfvertronen var "mot religion och patriotism."

PN:

Frågar du mig varför jag inte tycker att föräldrar bör få göra vad de vill mot sina barn utan att det är rätt att ingripa?

Därför att det är elakt mot barnen. Vad man tillåter ske emot barn sker emot Jesus, enligt hans ord.

HGL:

Hans-Georg Lundahl Det är elakt mot barnen att en stat tror sig ha rätt mot föräldrar. Stup i qvarten och på godtyckligaste grunder. Dessutom felciterade du. Jesus Christus sade intet "hvad man tillåter ske gentemot" utan "hvad man gör gentemot". Godt eller ondt.

Att tas ifrån sina föräldrar och vid hvarje fråga derom höra dem begabbas som "omogna" eller "sjelfva barn" eller sjuka eller dylikt (och hvem tror att ett omhändertaget barn intet frågar) är så groft nedvärderande för barnen sjelfva.

"De minsta" är f ö intet bara barnen utan också de fattiga. Och det är ofta just fattiga som råka ut för LVU.

Och dessutom äro barmhärtighetsverken uppräknade på stället. Sju. Ngn undrade om blodgifning var med, men det ingår väldigt uppenbart af somatiska och dermed rätt odiscutabla grunder i "besöka sjuka".

Der stannade débatten af.

Här fölger nra spår jag intet fölgde upp:

MS: " vi hade statliggodkänd hemundervisningsmaterial från min fars hemland Nya Zeeland som var riktigt bra"

Men paret Johansson hade tydligen också hemundervisningsmaterial:

"i senare processer tar pappan upp ett utländskt utbildningsmaterial för barn som lever i indisk slum som skäl för sin egen lämplighet som hemskolare, med mera."

Så för att utbildningsmaterialet i fråga riktar sig till slumboende skulle det vara dåligt?

PN: "Sextonåringar är inte myndiga i Sverige. Vad de trivs med ska inte vara avgörande för vilken livsföring de har, av goda skäl."

I vettigare tidpuncter ha myndighetsåldern delats upp i två. För att drifva företag eller syssla med politik har det varit 25 år. För att gifta sig (m a o för att veta hvad man trifs och vantrifs med i allmänare drag också) har det varit 14 / 12 (olika per kön p g a flickors tidigare genomsnittliga pubertet). PN ger mycket god inblick i sitt förakt för barns och ungdoms trifsel, när det intet passar myndigheters ingripande att taga hänsyn dertill:

PN: "Vad de trivs med ska inte vara avgörande för vilken livsföring de har, av goda skäl."

Och altså skall den som af djup skolleda undviker skolan förfölgas af myndighetesingripanden som LVU-omhändertagande?

HGL: "Och dessutom äro barmhärtighetsverken uppräknade på stället. Sju."

Med andra ord: tvångsomhändertaganden utgöra intet ett åttonde.

Min syster har fått sitt lif förstört af LVU. Och PN vädjar till snobberie om att jag skulle vara mer aristocratisk än LVU-motståndare? Det är ju barockt!

Hans-Georg Lundahl
(d v s HGL ofvan)
La Clairière, Paris
St Lambert
17-IX-2012

*Förtryckaretactik var vist ordet.

Undrar hvad Herman Lindqvist nu säger om min propos ...

SVD.se > Kultur > Faktafel stoppar Lindqvists nya bok

En anledning för mig att blogga och ge en öppen licens åt alla och enhvar som läsa mina bloggar att trycka och sälga är just att kunna utan egna tryckeri-resurser kunna ha mina saker tryckta på mitt ansvar och intet stoppade af ett förlag som ogillar det ena eller andra jag säger.

Och om boken hade börjat som separata blogginlägg, så hade han kunnat ha en discussion om saken i commentardelen af just det blogginlägget.

Hans-Georg Lundahl
Bibl. Georges Pompidou
Sancta Radegundis Dag
13-VIII-2012

Svensk version af mina villkor, formuleringen anpassad till evt collectivt författareskap
English version
Version française
Gamla Donativo-sidan och anglo-fransk förklaring derom.

Svenska Föreningen och Justa Clubben

En del svenskar bo i Paris. Förmodligen är det ännu fallet med den ganske folkkäre causeuren Herman Lindqvist (corrigerar mig enligt wikipedien: Chambourcy nära Paris). Det är också fallet med mig. Nå, när han skrifver för Aftonbladet och min favoritpoet är Atterbom, som kallade Aftonbladet "rikspöbeltidningen" och om hvilken samma Aftonblad brukade ord som "den andeliga och lekamliga lifegenskapens varulf" och en "af munklegender förtorkad mullvad", så är det kanske intet upplagdt för bästa samförstånd mellan honom och mig. När dessutom Aschberg (som ger valuta för detta med pöbel), Guillou (som har en förvrängd syn på både kristendom och korstågen) och före dem min antifavorit bland 1800-talets svenska författare, Almqvist, ha skrifvit i den tidningen, är det intet att undra på om vi intet blifvit bästa bröder.

Jag antar att hans politiska och religieusa hållning intet är den som passar bäst med en som vid sexton beundrade Bertil Gärtner och sedan 20 + har (med ganska få reservationer) beundrat Ärkebiskopen Marcel Lefèbvre.

Men OK, var han corre i Prag 1968 och fördömde inmarschen kan man ju förlåta honom ett och annat.

Ändrar dock intet att han förolempat Axel von Fersens yrkescometence (collegor till hans egen slägt dessutom) och Ludvig XVI's virilitet (nå, hans föregångare på Aftonbladet voro ju intet nådiga mot Atterbom heller) samt Marie Antoinettes ära.

På detta har jag svarat, för att inför franska monarkister godtgöra Sveriges ära, med att sprida bloggen Tea at Trianon. Af americanska författarinnan Elena Maria Vidal. Tillegnad just Marie Antoinette, Ludvig XVI och deras barn. Liksom två af hennes tre romaner (Tea at Trianon om Marie Antoinette, Madame Royale om hennes dotter - den tredje, The Night's Dark Shade är om de hemska Catharerna och om den gode Simon af Montfort, hvilken på sin tid måste ha varit för Provence hvad Patton var för Europa efter D-Day).

När mitt visserligen utgångna men ändå godtagna ID-kort stals var det efter månaders trälande Svenska Föreningen i Paris som betalade mitt pass.

Jag anade att det skulle i denna i sig ganska vackra geste kunna ligga en baktanke om att denna (i hvilken jag förmodar Herman ingår) ... [afbrott i redactionen af denna essai] ... Jag hyste en viss farhåga att den förväntade tacksamheten vore ngt i stil med att lägga ned mitt stöd för l'Ancien Régime och min motvilja mot Lindqvists oförmåga att skilja mellan vänskap mellan en man och en med en annan gift qvinna å ena sidan och å den andra äktenskapsbrott. Jo, Axel von Fersen och Marie Antoinette voro goda vänner. Men intet skyldiga till det som Herman objectivt beskyller dem för. Jag säger objectivt, eftersom han sjelf, subjectivt sedt, kanske intet betraktar det som en beskyllning.

Eftersom jag hvarken ville vara otacksam eller visa just den tacksamheten, så var jag ganska ifrig att erbjuda min penna åt ett af Svenska Föreningen uppställt thema. Nota Bene: de kunde säga mig HVAD de ville jag skulle skrifva OM, men intet HVAD de ville ATT jag skulle skrifva derom. Jag gaf dem erbjudandet via ambassade-personalen samtidigt som jag fick ut passet. Fick ingen beställning. Och passet har nu försvunnit. Tappat? Stulet? Polisanmälan derom kryssade jag i båda alternativen, eftersom jag intet ville utesluta någotdera. Sednare blef äfven en väska och ett par byxor stulna i Beauvais.

Skulle Svenska Föreningen kunna stå bakom stölderna som sådan? Nej, bort det. Skulle frimurare bl a verksamma inom Svenska Föreningen kunna det? Jodå. Eller judar? Tja om de räkna mig som jude och otillräckligt fostrad skulle de kunna få för sig att de hade ngn slags rätt eller rentaf pligt att complettera min fostran. Ungefär som jag misstänker att de (d v s deras stamfränder ngn generation bakåt eller två eller tre) gjorde med en wiensk målare och krigsveteran (född i Lienz, volontär för Preussen, intet Österrike, underligt nog) som i deras ögon var för litet avant-gardistisk. Tänk om den käre Adolf hade fått måla i st f att bli loge-broder och politiker! Han borde verkligen ha stått på sig och målat på! Men det hindrar intet att i så fall dessa judar ha fler sympatiseurer bland Paris' svenskar än jag sjelf. Vissa glömma att camrat-fostran är synonym till pennalism och till mobbing.

Det tycks ha uppmärksammats nyligen att jag signerar ett antal af mina blogg-artiklar från Georges Pompidou. Intet sjukhuset i ena ändan af en af spårvagnslinierna, utan bibliotheket (med avant-gardistiskt konst-centrum) i Beaubourg. Gångna veckan stod en man som talade engelska med tydligaste Ingrid-Bergman-accent (Mordet på Orient-expressen, der hon spelar svenskättad americanska) vid pressdisken. I går hade jag en granne vid datorerna hvars FB-profil bar ett tydligt svenskt namn och hvars väninna bar samma efternamn som en af mina studierectorer, den vid SSHL. Hon var hvithårig.

Idag bakom byggnaden såg jag en tjej med tydligt svensk text på veskan. Hon gick ngt bakom en dame med annan hårfärg, jag vet intet om det var mor och dotter eller om de intet hade ngt att göra med hvarandra. Men, hon vägrade svara på svenskt tilltal.

Allt verkar upplagdt för att dra slutsatsen att svenskarne i Paris anse mig pinsam och att de vilja visa mig det.

Jag lemnade Sverige af en anledning. Den var intet kärleken till en fransk tjej som jag intet treffade förrän jag redan var i Danmark. Den var förtrycket - af klart communistisk öststatstyp - i mitt rent culturelt, culinärt och landskapsmessigt så kära hemland. Skilnaden mellan mig och de vanligast förekommande svenskarne i Paris är som mellan - på den tiden - en kristen afhoppare från en öststat och dennas nomenclatura i utlandsresidence.

En afhoppare "från en öststat", befintlig i Sverige (som 1968 var friare än nu) länkade till en artikel på tjeckiska (jo, just samma öststat Lindqvist skref om, tala om serendipity), som jag tack vare Google Translate och litet god vilja kunde få fram att det handlade om undervisningen i Sverige: kristna friskolor TVUNGNA att fölga läroplan, hemskolning FÖRBJUDEN (liksom målaren gjorde i Tyskland 1938!) utom i fall eleven redan är mobbad. D v s en förälder som kan befara att kristen tro i Malmö, eller fetma utanför vissa rotmosätande och falukorfsätande landsbygder (som sagt, jag har inget mot vårt land i culinära afseenden och var sjelf fet som ungdom) får ändå intet hemskola barnen. Intet förrän de redan blifvit mobbade. Staten har typ alltid rätt att säga "vi måste i alla fall försöka först". M a o har medborgaren, i den mån han stannar i landet och underkastas dess lagstiftning (jag vägrar kalla detta "lag" ty det är mot naturrätten), blifvit statens slaf.

Jag vet intet om svenskarne i Paris komma att förlåta mitt motstånd - några af dem ha ju famille duktigt insyltad i handteringar som skolpligt eller tvångsomhändertagna barn och andra utgöra de borgare hvars fördomar (eller utom de frihetsvänligaste fördomarne för deras egen del) pådyflas svenska folket via sådana handteringar. Och jag ber dem intet om förlåtelse heller. Jag bara påpekar att vissa saker de gjort börja likna situationer der commentaren lyder: "justa clubben, liksom!"

Hans-Georg Lundahl
Georges Pompidou, Beaubourg
10^de Sönd. e. Pingst
5-VIII-2012