Monday, February 18, 2013
Stieg och Camilla!
Omnipresenta som ni äro bland franska deckare-läsare, editerade af Actes Sud i samlingen Actes Noirs, påverkas ni af detta i namngifningen af charactärer och platser? Comme en Charlotte med för att det är lätt att uttala för fransmän? En Maja för att de uttala det [mazha] tils de få veta att det uttalas som folket Maya? En Annika för att det är ql att höra dem säga a-ni-KAH i st f AN-ni-ka? Blir det fler bulevarder i orterna (undrar om ngn svensk stad har sådana)? Åka folk till Finland för att besöka sqvärerna i Helsingborg (det fins många småparker kallade Square Truc-et-Machin i Paris)? Jag bara undrar!/HGL
Tuesday, February 12, 2013
Utredning om begreppet "fundamentalist"
Artikel, Dagen: "Sekulär fundamentalism lika farlig som den religiösa"
http://www.dagen.se/nyheter/sekular-fundamentalism-lika-farlig-som-den-religiosa/
Normalt afses med fundamentalism sådant som ungjordscreationism (som jag accepterar) och geocentrism (som jag accepterar), fr a att sedan motivera detta utifrån bibeltexter.
Det är intet jag som är fundamentalist som intet accepterar dialogen med andra, det är andra som uteslutit mig från att dialogera med débatt-uppsåt.
Sedan håller jag mig i o f s borta från dialoger der "upplysta män" från olika confessioner dialogera om att just utesluta fundamentalister och värna om hvarandra.
När Benedict XVI valdes var jag full af hopp. När de orthodoxa anklagade honom, var jag full af hopp igen. Mina hopp ha svikits, både i denna fråga och i andra, inclusive personliga.
Jag försökte just colla upp Urban VIII och Pius VIII eller Leo XII om fördömandet och upphäfvandet af fördömandet af heliocentrismen. Just de documenterna saknas på siten http://documentacatholicaomnia.eu - lägligt nog för att hindra en fundamentalistisk nätdébatteur som mig, som känner till två olika citat från domslutet under Urban VIII att colla upp det i offentlig latinsk version, liksom att colla upp hela texten (som jag aldrig läst) i sbd med upphäfvandet.
Jag hade tidigare ur minnet citerat en commentar från Haydocks Bibel-commentar - der nyligen commentarerna till verserna 1 till 8 af Jesajas 38 saknades*. De som berörde andra solundret i GT. För der hade jag hittat uppgiften att Egypterna hade registrerat fyra anomalier i solens gång.
Nej, det är intet jag som utesluter dialog, såvida du intet menar en sandlådedialog der hvarje bråk är meningslöst och banrsligt och måste stefjas af de vuxna. Det är sådana som Gianfranco Ravasi som utesluta all annan dialog, d v s meningsfull débat. Och eftersom han titulerades cardinal i artikeln, kan man ju antaga att Benedictus XVI eller Ratzinger stöder honom.
Tacka vet jag då den som här (i commentarerna under artikeln) påpekar att:
Han heter Jimmy Heawenson. Han är protestant och sådana som Gianfranco Ravasi skrämma säkert bort honom från Catholska Kyrkan. Beklagligt nog, i o m att St Frans af Sales aldrig skulle ha uttalat sig så. Alla hans svar till Savojens Calvinister och halfcalvinskt vilsegångna voro af en art som Gianfranco skulle ha kallat fundamentalistisk. Frågan som Heawenson tog upp, historiciteten i Jonas bok, togs upp negativt i den eran, intet af St Frans af Sales, catholik, utan af Jean Calvin, protestant.
Sedan är det utsökt beklagligt att en viss terrorbenägen tolkning af islam fått dela namn med christna af bokstafstrogen bibeltolkning. Bibeln och Qoranen äro två olika böcker som motsäga hvarandra, att tolka den ena eller andra af dem som bokstaflig sanning är altså en djup skilnad.
Hans-Georg Lundahl
Bibl. Audoux
Fettisdagen
12-II-2013
*Så äfven denna site:
http://kjbibleonline.com/isaiah-38/
http://www.dagen.se/nyheter/sekular-fundamentalism-lika-farlig-som-den-religiosa/
- Fundamentalism är inte tro, det är en av trons sjukdomar, sa den katolske kardinalen Gianfranco Ravasi på Fryshuset. Han tog ett klargörande avstånd från den religiösa fundamentalismen som i Sverige gärna förknippas med (bland andra) den kyrka han företräder.
- Fundamentalisten inser inte att religion och tro är liv och handlar om att öppna sig mot den andre. Han skulle aldrig acceptera den här formen av dialog, sa Gianfranco Ravasi.
Normalt afses med fundamentalism sådant som ungjordscreationism (som jag accepterar) och geocentrism (som jag accepterar), fr a att sedan motivera detta utifrån bibeltexter.
Det är intet jag som är fundamentalist som intet accepterar dialogen med andra, det är andra som uteslutit mig från att dialogera med débatt-uppsåt.
Sedan håller jag mig i o f s borta från dialoger der "upplysta män" från olika confessioner dialogera om att just utesluta fundamentalister och värna om hvarandra.
När Benedict XVI valdes var jag full af hopp. När de orthodoxa anklagade honom, var jag full af hopp igen. Mina hopp ha svikits, både i denna fråga och i andra, inclusive personliga.
Jag försökte just colla upp Urban VIII och Pius VIII eller Leo XII om fördömandet och upphäfvandet af fördömandet af heliocentrismen. Just de documenterna saknas på siten http://documentacatholicaomnia.eu - lägligt nog för att hindra en fundamentalistisk nätdébatteur som mig, som känner till två olika citat från domslutet under Urban VIII att colla upp det i offentlig latinsk version, liksom att colla upp hela texten (som jag aldrig läst) i sbd med upphäfvandet.
Jag hade tidigare ur minnet citerat en commentar från Haydocks Bibel-commentar - der nyligen commentarerna till verserna 1 till 8 af Jesajas 38 saknades*. De som berörde andra solundret i GT. För der hade jag hittat uppgiften att Egypterna hade registrerat fyra anomalier i solens gång.
Nej, det är intet jag som utesluter dialog, såvida du intet menar en sandlådedialog der hvarje bråk är meningslöst och banrsligt och måste stefjas af de vuxna. Det är sådana som Gianfranco Ravasi som utesluta all annan dialog, d v s meningsfull débat. Och eftersom han titulerades cardinal i artikeln, kan man ju antaga att Benedictus XVI eller Ratzinger stöder honom.
Tacka vet jag då den som här (i commentarerna under artikeln) påpekar att:
Henry M Morris ger förklaringen att det rör sig om en andra begravningsplats som Abraham köpte, alltså inte samma som han hade köpt till begravningen av Sara (Abraham levde trots allt ytterligare 40 år efter att han begravt Sara) Jag finner detta som en rimlig förklaring då det hade varit märkligt att alla av "fäderna" begravdes i exakt samma grotta. Jag är alltså av åsikten att det är sant det Stefanus säger, men att det inte var alla av fäderna, utan enbart några av dem, som begravdes i Makpela.
Här blir det ju viktigt hur man ska tolka texten: är det en historisk skildring som Stefanus lägger fram eller är det bara en berättelse? Jag tror personligen att han ämnar lägga fram en historisk skildring.
Han heter Jimmy Heawenson. Han är protestant och sådana som Gianfranco Ravasi skrämma säkert bort honom från Catholska Kyrkan. Beklagligt nog, i o m att St Frans af Sales aldrig skulle ha uttalat sig så. Alla hans svar till Savojens Calvinister och halfcalvinskt vilsegångna voro af en art som Gianfranco skulle ha kallat fundamentalistisk. Frågan som Heawenson tog upp, historiciteten i Jonas bok, togs upp negativt i den eran, intet af St Frans af Sales, catholik, utan af Jean Calvin, protestant.
Sedan är det utsökt beklagligt att en viss terrorbenägen tolkning af islam fått dela namn med christna af bokstafstrogen bibeltolkning. Bibeln och Qoranen äro två olika böcker som motsäga hvarandra, att tolka den ena eller andra af dem som bokstaflig sanning är altså en djup skilnad.
Hans-Georg Lundahl
Bibl. Audoux
Fettisdagen
12-II-2013
*Så äfven denna site:
http://kjbibleonline.com/isaiah-38/
Harrisons påfvequiz
Lenk:
http://quiz.svd.se/default.aspx?sTid=1768
Förfalskad 700-tal? D v s första nu existerande belägg 700-tal, skulle jag tro.
Han fördömde två åsigter: Att solen står i centrum för universum, och intet rör sig ("som synes", har Sungenis citerat fördömelsen, får colla upp rätt citat) och att jorden intet står stilla i centrum för universum.
"Solsystemet" är en grof anachronism i sammanhanget. Det kommer in ngn gång vid Newton, Laplace, Kant eller dylikt. Äfven om det innan dess figurerat under namnet "verld" eller "universum" (bland flera andra) hos Giordano Bruno (bränd på bål).
Missade:
Att Gudfadern III var filmen som innehöll speculationer om mord på Johannes Paulus I. Och att 768 en påfve regerade en enda dag. Får colla hvadan detta./HGL
PS, collade. Af ngn anledning återfinner jag intet Urban VIII's utskick af domslutet 1633 i bullariet online: Cherubini 4, 1 - 236, Cherubini vol 4, 304 - 308, Cherubini vol 5, 1 - 167
http://quiz.svd.se/default.aspx?sTid=1768
"På 700-talet fabricerades världens mest kända förfalskning i Rom. Enligt detta dokument hade en romersk kejsare i praktiken skänkt hela Västeuropa till påven. Vilken kejsare avsågs?"
Förfalskad 700-tal? D v s första nu existerande belägg 700-tal, skulle jag tro.
"Påven Urban VIII har gått till historien som en av den naturvetenskapliga forskningens verkliga svartepettrar. Varför?
Rätt svar:
Han fördömde åsikten att solen står i centrum för solsystemet."
Han fördömde två åsigter: Att solen står i centrum för universum, och intet rör sig ("som synes", har Sungenis citerat fördömelsen, får colla upp rätt citat) och att jorden intet står stilla i centrum för universum.
"Solsystemet" är en grof anachronism i sammanhanget. Det kommer in ngn gång vid Newton, Laplace, Kant eller dylikt. Äfven om det innan dess figurerat under namnet "verld" eller "universum" (bland flera andra) hos Giordano Bruno (bränd på bål).
Missade:
Att Gudfadern III var filmen som innehöll speculationer om mord på Johannes Paulus I. Och att 768 en påfve regerade en enda dag. Får colla hvadan detta./HGL
PS, collade. Af ngn anledning återfinner jag intet Urban VIII's utskick af domslutet 1633 i bullariet online: Cherubini 4, 1 - 236, Cherubini vol 4, 304 - 308, Cherubini vol 5, 1 - 167
Ottar Vendelkråkas historicitet, contra Weibull och Harrison
Dick Harrisons Weibullism slår till mot:
Ottar Vendelkråka
http://blog.svd.se/historia/2013/02/08/ottar-vendelkraka/
De "grundregler" han svamlar om äro den Weibullska skolans, som underkänner secundärkällor, men saknar skygghet inför conseqvensen att den sålunda sållande historikern sjelf blir en i serclass opålitlig secundärkälla.
Enligt Weibulls historiesyn blir det omöjligt att uttala sig om huruvida Nero varit kejsare - eller om intet blir han "historisk" enbart p g a archaeologien, statyerna och mynten.
Som jag annorstädes påpekat, så ha såväl primärkällor - utom just christna - och samtida secundärkällor gått förlorade för regeringstiderna mellan Tiberius strax före Jesu Offentliga Lif till efter Domitianus' tyrannie.
Men om Weibull nu var strict Humesk kanske detta just var hans akt och mening. Hos Tacitus se vi ju att Nero straxt efter Agrippinas död regerade öfver ett Rom härrjadt af jertecken. D v s precis hvad folk som Bayle och Hume vilja neka historicitet åt (utom jertecknet cometer).
Jag erkänner att Weibull har en poäng att en sentidare secundärkälla kan vara behäftad med brister - men knappast mer än samtida källor angående sjelfva hufvudpoängen. Ett exempel är traditionen om St Patrick:
What if a Tradition is Contaminated?
http://notontimsblogroundhere.blogspot.com/2013/02/what-if-tradition-is-contaminated.html
Att identifiera Ohthere med Ottar är intet mer hypothetiskt än att identifiera Beowulfs morbror Hugleik - som INTET var en sweonsk eller svensk Yngling, utan en geat eller göte, hvad nu deras dynastie än hade för ursprung - med Chlochilaicus. Det gäller bara att kunna sin jemförande språkkunskap.
Och hvilket århundrade Beowulfsqvädet än var från, så skrefs den af ett annat folk än dem som bevarade Ynglingatal till Snorres tid, och dessutom före denna.
Jag antar att uppräkningen af "öfvernaturligheter" i Beowulfsqvädet från Harrisons sida vore menad att undergräfva dess historicitet. I mitt fall misslyckas detta uppsåt denna gång som så många gånger tidigare.
Hans-Georg Lundahl
Bibl. Italie
Hl. Sju Grundare till
Servitorden
12-II-2013
Ottar Vendelkråka
http://blog.svd.se/historia/2013/02/08/ottar-vendelkraka/
Jag hade gärna stämplat honom som ”riktig” kung om jag kunnat, men det går inte, inte om vi skall hålla oss till vetenskapliga grundregler.
De "grundregler" han svamlar om äro den Weibullska skolans, som underkänner secundärkällor, men saknar skygghet inför conseqvensen att den sålunda sållande historikern sjelf blir en i serclass opålitlig secundärkälla.
Enligt Weibulls historiesyn blir det omöjligt att uttala sig om huruvida Nero varit kejsare - eller om intet blir han "historisk" enbart p g a archaeologien, statyerna och mynten.
Som jag annorstädes påpekat, så ha såväl primärkällor - utom just christna - och samtida secundärkällor gått förlorade för regeringstiderna mellan Tiberius strax före Jesu Offentliga Lif till efter Domitianus' tyrannie.
Men om Weibull nu var strict Humesk kanske detta just var hans akt och mening. Hos Tacitus se vi ju att Nero straxt efter Agrippinas död regerade öfver ett Rom härrjadt af jertecken. D v s precis hvad folk som Bayle och Hume vilja neka historicitet åt (utom jertecknet cometer).
Jag erkänner att Weibull har en poäng att en sentidare secundärkälla kan vara behäftad med brister - men knappast mer än samtida källor angående sjelfva hufvudpoängen. Ett exempel är traditionen om St Patrick:
What if a Tradition is Contaminated?
http://notontimsblogroundhere.blogspot.com/2013/02/what-if-tradition-is-contaminated.html
Att identifiera Ohthere med Ottar är intet mer hypothetiskt än att identifiera Beowulfs morbror Hugleik - som INTET var en sweonsk eller svensk Yngling, utan en geat eller göte, hvad nu deras dynastie än hade för ursprung - med Chlochilaicus. Det gäller bara att kunna sin jemförande språkkunskap.
Och hvilket århundrade Beowulfsqvädet än var från, så skrefs den af ett annat folk än dem som bevarade Ynglingatal till Snorres tid, och dessutom före denna.
Jag antar att uppräkningen af "öfvernaturligheter" i Beowulfsqvädet från Harrisons sida vore menad att undergräfva dess historicitet. I mitt fall misslyckas detta uppsåt denna gång som så många gånger tidigare.
Hans-Georg Lundahl
Bibl. Italie
Hl. Sju Grundare till
Servitorden
12-II-2013
Monday, February 11, 2013
Öfver ett portrait af en vän och Sedisvacantist (försök till förklaring)
- Fräckt sagdt ful och fet,
- frugan öfvergaf dig;
- Ändå yppar ögat
- ingen dysterhet.
- Seger öfver sorgen
- säger blida blikcen.
- Säger du då böner?
- Ber du Rosenkransen?
Friday, February 1, 2013
Svar till Philip Geister
Citerande en Signum-Artikel:
Att erkänna att det fins ngt godt i en icke-catholsk christendom eller en icke-christen religion innebär intet att säga att det goda räcker för den enskilde medlemmen utan att gå vidare till sanningens fullhet. Om det skall leda till hans frelsning, vill säga. Räcker bra nog till vissa andra ting, utan tvekan.
Vill man vara petig så innebär godtagandet af både uppenbara meningen af Florens-Conciliet och Vaticanum II (om det nu är ett Concilium) att det fins ett ögonblick i enshvars lif der conversion till Catholska Kyrkan är nödvändig för att komma till himlen - ögonblicket som afgör evigheten, dödsögonblicket eller sista medvetna valet före döden.
Är det vetenskapsfientligt att vara creationist? Blir det det om man är geocentriker med? Fanatiskt att vara mot all abort och preventivmedler? Odemocratiskt att vara för hemskolning och friskolor - specifikt för den möjlighet denna ger att slippa allmänna skolans indoctrinering för evolutionism och heliocentrism, för aborter, preventivmedler och mot tonårsäktenskap, hexbränningar under medeltiden och dess mycket odifferentierade fördömanden af "fascism"? Eller blir det odemocratiskt om man samtidigt är emot homo-äktenskap? Är det förresten fanatiskt att vara för vapeninnehaf hos enskilda ostraffade vuxna, antingen som rättighet eller som del af hemvärnet? I samtliga enskilda fall af denna typ har en traditionnel catholik allierade i andra religioner. Rent samhällsmässigt. Och jag tänkte intet alra närmast på buddhister eller hinduer.
Säg hellre att christendomen ligger närmare Platon och Aristoteles än Zenon och något närmare Zenon än Epicurus och Democritus, dock utan att St Isidor fördömde det i sjelfva atomläran som Democritus har gemensamt med qvantphysik. Men samtidigt är christendomen också närmare Homerus än Gilgamesh-eposet. Närmare Mithras och Orpheus än Baal och Astarte.
Och hvad angår mångtydig symbolik, så är christendomen möjligen mer mångtydig - icke i betydelsen varande oviss mellan olika betydelser utan i meningen hållande ihop dem - än hvad Homerus blir till och med för en platoniserande läsare, jemförbar med Servius' läsning af Æneiden.
Genesis har sin bokstafliga betydelse: Adam Skapades en Fredag, Eva togs ur hans sida, hennes ja blef förberedande för hans ja, Noah öfverlefde en verldsvid flod i en ark. Samtidigt har allt detta en allegorisk betydelse: menskligheten återskapades långfredagen, Kyrkan föddes ur Christi sida, Marias ja i Nazareth hade förberedt Jesu ja i Gethsemane, och Kyrkan är Arken utanför hvilken ingen frelsning finnes.
När man säger nej till "myther" är det i mycket olika ton - "myther" om ofullkomliga verldsskapare och huru de emanerat af ngn pre-cosmisk olycka ur en fullkomligare icke-skapande gudom, jemförbar med Averroismens "gud-som-är-för-lycklig-för-att-lägga-sig-i" (öfvertagen från Aristoteles sämsta gissningar) afvisas fränt. Antagligen är sjelfva bruket af ordet "mythoi" en polemik mot gnostikernas egen beteckning för sådant, "gnosis". Mythologie i classisk betydelse afvisas i den mån det rör sig om gudar. En mindre kyrkofader säger att Hercules var en stark man - ungefär som Beowulf (hvars poet ofta visar att han intet är hedning) - och en annan kristen författare godtar att Saturnus och Jupiter varit kungar i Babylon. Snorre godtog utan vidare att Oden, Njord och Frej varit menniskor och regerat i Uppsala. Han var som bekant christen.
St Hieronymus hade i ungdomen en smak han sednare ångrade för mythologisk eller mer specifict episk litteratur. Denna ånger hindrade intet als att han godtog en möjlig centaur (andra alternativet: möjlig exotisk demonisk manifestation) och en säker faun eller satyr (som grät öfver hedningarnes dumhet att dyrka dem) och tyder intet på att han betraktade grekisk mythologie i ordets nuvarande bemärkelse som sämre än Epicurus' antimythologiska men rent sakliga (och sakligt många gånger motbevisade eller i hvart fall uttunnade) läror.
Det är väldigt uppenbart att en rent serviansk och dermed demythologiserande läsning af Genesis eller för den delen Josua eller Jonahs böcker intet låg för de tidiga christna. Att kalla creationism för "hedendom" för att Genesis är "mythologisk" är uppenbart intet deras cup of tea. Tyvärr vissa nuvarande "biskopars". Det sorgliga är att detta drifver bort menniskor som Jonathan Sarfatis krets från Catholska Kyrkan.
Hans-Georg Lundahl
Mouffetard-Bibblan
i Paris
St Ignatius af Antiochia
1-II-2013
Den katolska kyrkans vägran ända fram till Andra Vatikankonciliet att erkänna att människor som tillhör andra religioner skulle kunna bli frälsta hade sin grund i övertygelsen att ”religion” kan vara någonting djupt problematiskt. Andra Vatikankonciliet gav upp detta generella fördömande till förmån för ett mer generöst erkännande av allt det goda som finns i olika religioner, men konciliet gav inte någon bruksanvisning för hur man ska kunna skilja mellan vad som är positivt och vad som är problematiskt i en religion.
Att erkänna att det fins ngt godt i en icke-catholsk christendom eller en icke-christen religion innebär intet att säga att det goda räcker för den enskilde medlemmen utan att gå vidare till sanningens fullhet. Om det skall leda till hans frelsning, vill säga. Räcker bra nog till vissa andra ting, utan tvekan.
Vill man vara petig så innebär godtagandet af både uppenbara meningen af Florens-Conciliet och Vaticanum II (om det nu är ett Concilium) att det fins ett ögonblick i enshvars lif der conversion till Catholska Kyrkan är nödvändig för att komma till himlen - ögonblicket som afgör evigheten, dödsögonblicket eller sista medvetna valet före döden.
Ett ospecifikt tal om religion skapar på så vis en i sak helt omotiverad rädsla för att ”de religiösa” har ett gemensamt och kanske organiserat intresse av att ge samhället en vetenskapsfientlig, fanatisk och odemokratisk prägel.
Är det vetenskapsfientligt att vara creationist? Blir det det om man är geocentriker med? Fanatiskt att vara mot all abort och preventivmedler? Odemocratiskt att vara för hemskolning och friskolor - specifikt för den möjlighet denna ger att slippa allmänna skolans indoctrinering för evolutionism och heliocentrism, för aborter, preventivmedler och mot tonårsäktenskap, hexbränningar under medeltiden och dess mycket odifferentierade fördömanden af "fascism"? Eller blir det odemocratiskt om man samtidigt är emot homo-äktenskap? Är det förresten fanatiskt att vara för vapeninnehaf hos enskilda ostraffade vuxna, antingen som rättighet eller som del af hemvärnet? I samtliga enskilda fall af denna typ har en traditionnel catholik allierade i andra religioner. Rent samhällsmässigt. Och jag tänkte intet alra närmast på buddhister eller hinduer.
I sin bok Introduktion till kristendomen beskriver Joseph Ratzinger hur redan de första kristna var noga med att kristendomen inte skulle beskrivas som en mytologisk religion. Om man då var tvungen att välja kompisar så kände man sig mer hemma bland folk som vi i dag skulle kalla för vetenskapsmän eller filosofer. Trots allt förmedlade uppenbarelsen en kunskap som låg närmare kalla fakta än mytologins mångtydiga symbolik.
Säg hellre att christendomen ligger närmare Platon och Aristoteles än Zenon och något närmare Zenon än Epicurus och Democritus, dock utan att St Isidor fördömde det i sjelfva atomläran som Democritus har gemensamt med qvantphysik. Men samtidigt är christendomen också närmare Homerus än Gilgamesh-eposet. Närmare Mithras och Orpheus än Baal och Astarte.
Och hvad angår mångtydig symbolik, så är christendomen möjligen mer mångtydig - icke i betydelsen varande oviss mellan olika betydelser utan i meningen hållande ihop dem - än hvad Homerus blir till och med för en platoniserande läsare, jemförbar med Servius' läsning af Æneiden.
Genesis har sin bokstafliga betydelse: Adam Skapades en Fredag, Eva togs ur hans sida, hennes ja blef förberedande för hans ja, Noah öfverlefde en verldsvid flod i en ark. Samtidigt har allt detta en allegorisk betydelse: menskligheten återskapades långfredagen, Kyrkan föddes ur Christi sida, Marias ja i Nazareth hade förberedt Jesu ja i Gethsemane, och Kyrkan är Arken utanför hvilken ingen frelsning finnes.
När man säger nej till "myther" är det i mycket olika ton - "myther" om ofullkomliga verldsskapare och huru de emanerat af ngn pre-cosmisk olycka ur en fullkomligare icke-skapande gudom, jemförbar med Averroismens "gud-som-är-för-lycklig-för-att-lägga-sig-i" (öfvertagen från Aristoteles sämsta gissningar) afvisas fränt. Antagligen är sjelfva bruket af ordet "mythoi" en polemik mot gnostikernas egen beteckning för sådant, "gnosis". Mythologie i classisk betydelse afvisas i den mån det rör sig om gudar. En mindre kyrkofader säger att Hercules var en stark man - ungefär som Beowulf (hvars poet ofta visar att han intet är hedning) - och en annan kristen författare godtar att Saturnus och Jupiter varit kungar i Babylon. Snorre godtog utan vidare att Oden, Njord och Frej varit menniskor och regerat i Uppsala. Han var som bekant christen.
St Hieronymus hade i ungdomen en smak han sednare ångrade för mythologisk eller mer specifict episk litteratur. Denna ånger hindrade intet als att han godtog en möjlig centaur (andra alternativet: möjlig exotisk demonisk manifestation) och en säker faun eller satyr (som grät öfver hedningarnes dumhet att dyrka dem) och tyder intet på att han betraktade grekisk mythologie i ordets nuvarande bemärkelse som sämre än Epicurus' antimythologiska men rent sakliga (och sakligt många gånger motbevisade eller i hvart fall uttunnade) läror.
Det är väldigt uppenbart att en rent serviansk och dermed demythologiserande läsning af Genesis eller för den delen Josua eller Jonahs böcker intet låg för de tidiga christna. Att kalla creationism för "hedendom" för att Genesis är "mythologisk" är uppenbart intet deras cup of tea. Tyvärr vissa nuvarande "biskopars". Det sorgliga är att detta drifver bort menniskor som Jonathan Sarfatis krets från Catholska Kyrkan.
Hans-Georg Lundahl
Mouffetard-Bibblan
i Paris
St Ignatius af Antiochia
1-II-2013
Subscribe to:
Posts (Atom)
